Elenor måste vända på varenda krona
Regeringen vill se sänkta sjuktal och tak för hur många som får sjukersättning. Det gör Elenor Bengtsson förbannad. Hon har inte kunnat arbeta på 17 år och tycker att det är dags att politikerna kommer med konkreta lösningar.
– Det går inte att budgetera antal sjuka, alla måste omfattas av sjukförsäkringen. Det har spridits en myt om fusk, jag förstår inte hur det skulle gå till när det är svårt att ens få det man har rätt till.
Elenor Bengtsson har Myalgic Encephalomyelitis (ME), en kronisk neurologisk sjukdom. Det är som att ha ständig svår influensa med extrem energibrist.
Vi backar 20 år i tiden. Då arbetade Elenor Bengtsson som journalist och fotograf. Hon älskade sitt jobb, hade hus på landet och planer för framtiden. Problemen smög sig på, först värk och vimsighet. Elenor kunde lämna en intervju och inte ha en aning om var hon befann sig.
Den 26 januari 2000 förändrades livet efter ett besök på vårdcentralen.
– Jag sa till chefen att jag kommer efter lunch. Men när jag förklarade för läkaren hur mitt liv såg ut sjukskrev hon mig direkt.
Blev utförsäkrad
Hon skulle fylla 25 år och kom aldrig i arbete igen. Första året fick hon 80 procent av inkomsten i sjukpenning, därefter 75. Sedan föreslog Försäkringskassan tillfällig sjukersättning.
– De ville förtidspensionera mig trots att jag då inte var färdigutredd. Ersättningen är mycket lägre och jag protesterade, men lagom till min 30-årsdag kom beskedet. Det var tufft.
Hur kunde jag hamna här, med systemets goda minne?
2008 ändrades sjukförsäkringsreglerna och tillfällig sjukersättning slopades. Elenor Bengtsson var välutredd och oroade sig inte för egen del. Men när reglerna fick genomslag 2010 blev hon utförsäkrad. Rösten brister:
– Det är helt orimligt att jag skulle sitta i fattigdom och gråta över ett jobb jag saknar varje dag om det fanns en chans att jag kunde arbeta.
Elenor Bengtsson skrevs in på arbetsförmedlingen, bedömdes åter sakna arbetsförmåga och fick söka sjukpenning. I tre månader stod hon utan ersättning – och med ansvar för ett barn i skolåldern. Hon sa upp abonnemang för telefon, bredband, tv och tidningsprenumerationer. Mamman köpte maten.
– Jag la upp en strategi för hur jag skulle avveckla mitt hushåll och flytta till en förälder på obestämd tid. Utan dem skulle det inte ha gått de här månaderna.
Sedan 2013 har Elenor Bengtsson sjukersättning. Beslutet omprövas vart tredje år. När det kommer ett kuvert med Försäkringskassans logga får hon en klump i magen av rädsla. Hon lever på 120 000 kronor per år före skatt och har bara råd med det nödvändigaste.
– Hur kunde jag hamna här, med systemets goda minne? För det är ju politiska beslut som ligger till grund. Jag har inte fallit mellan stolarna, det är meningen att jag som tidigare heltidsarbetande ska ha så lite.
Ser ingen politisk vilja
Hon skyller inte på någon särskild regering, under hennes sjukdomsår har Sverige styrts av olika partifärger.
– Men attityden har förändrats: sjukdom drabbar en viss kategori människor, det är ditt eget fel. Att säga så har blivit accepterat i den allmänna debatten.
I stället för att fokusera på lägre sjuktal borde politikerna stärka vården och förebygga sjukdomar, inte minst genom bättre villkor på arbetsmarknaden.
– Jag ser inte någon politisk vilja. Ingen har lyckats sätta problemet i fokus: att vi faktiskt är sjuka och behöver en försäkring som vi kan leva på.