Kent och Eva Dracéus är nyblivna skåningar efter flytten från Värmland.

Eva gifte sig med sin bestman efter 30 år

När Eva gifte sig för första gången år 1983 var Kent bestman på hennes bröllop. 30 år senare gick Kent ner på knä och friade till Eva – och hon sa ja. I dag är paret Dracéus gifta och mer förälskade än någonsin. Kärleken har inget bäst före datum.

Hemma hos Eva Dracéus, 67, och Kent Dracéus, 65, i Helsingborg är det varmt och ombonat. Det skrattas mycket och när de berättar om sitt gemensamma liv handlar det gärna om matlagning med massor av vitlök och chili, om bilar och om att göra mysiga utflykter med Evas kamera i bagaget. De är nyblivna skåningar, och pensionärer.

– Jag är från Skåne från början men flyttade upp till Hagfors i Värmland 1971. Två år senare mötte jag min första man, så jag stannade kvar för att bilda familj. Vi fick fem barn tillsammans, säger Eva.

Älskade köra raggarbil
Kent är värmlänning och hade satt bo i Hagfors han också, med sin dåvarande sambo. Paret fick så småningom två barn och lärde känna Eva och hennes familj. De båda paren umgicks flitigt med varandra under 80- och 90-talen, de hade nämligen ett stort gemensamt intresse för raggarbilar.
– Jag och min sambo, och Eva och hennes sambo var med och bildade föreningen ”Steel City Drivers”, ett gäng på 20 personer som älskade att köra raggarbil, säger Kent.

Snart hade de köpt hus intill varandra och när Eva skulle gifta sig år 1983 frågade hon sin gode vän Kent om han ville vara bestman på bröllopet. Det ville han, både han och hans dåvarande fru utsågs till bröllopsvittnen.
– Jag var alltså bestman på min nuvarande frus förra bröllop, säger Kent och småler.

”För bra för att vara sann”
Så gick tiden. Kent flyttade till Karlstad och i 50-årsåldern skilde han sig. Men så en dag skulle Kent hälsa på sin syster i Hagfors och fick då höra att Eva också hade skilt sig. Han blev både häpen och intresserad. Han mindes Eva som en snygg tjej som han hade gillat skarpt som person.
– Kent och hans syster kom och hälsade på mig, och jag minns att jag tyckte att Kent fortfarande var snygg och väldigt trevlig, säger Eva.

Det är en stor trygghet att bli kär i någon man känt tidigare.

Mötet väckte upp känslor som inte hade funnits där förut, då de varit gifta på var sitt håll. Nu började telefonlinjen gå varm mellan Karlstad och Hagfors och de sågs så ofta de kunde.
– Kent uppvaktade mig med rosor och var väldigt artig. Inom mig tänkte jag att han var för bra för att vara sann, säger Eva och tittar förälskat på sin man.

Elegant frieri
Efter ett halvår flyttade Eva och hennes yngste son till Karlstad och snart flyttade de hem till Kent. Ett år senare år 2006 förlovade de sig. Men det stora frieriet hade Kent planerat för i smyg.
– På min födelsedag år 2013 tittade jag ut genom fönstret från vår lägenhet och fick syn på en stor vit limousine. I den åkte vi till Karlstad Stadshotell, till den gustavianska sviten där vi drack champagne. Jag trodde att Kent uppvaktade mig på min födelsedag och så plötsligt gick han ner på knä och friade.

Eva blev både lycklig och överraskad av det eleganta frieriet. Efter ett rungande ja, blev det därefter en enkel borgerlig vigselceremoni med några av barnen närvarande.

Humor och respekt
I dag bor paret i Helsingborg, Skåne, de är båda pensionärer efter långa arbetsliv inom försäljning och som dagbarnvårdare. Kvar i Värmland finns fem av barnen, två bor i Göteborg. Eva och Kent har startat ett nytt liv, lite på distans. De lagar gourmetmat och gör gärna utflykter med bil då Eva gärna fotograferar allt som kommer i hennes väg. Receptet för kärlek menar de är humor och respekt.

– Det är en stor trygghet att mötas och bli kär i någon man känt tidigare, säger Kent, man kan varandras bakgrund. Det är en stor fördel!

Text Kersti Hilding Hansen Foto Kersti Hilding Hansen