Genom ”Karlavagnen” satte Lisa Syrén fokus på livets svåra frågor och ibland träffar hon människor som förklarar att hon, genom sina samtal, har räddat livet på dem.

Lisas skivor – trygghet i pandemin

Lisa Syrén är en av Sveriges mest kända och omtyckta radioröster. Hon är också en stark röst för äldre människors rättigheter och intressen. Vid ett besök i hennes ljuvliga trädgård i Karlskrona berättar hon om kampen mot åldersdiskriminering och känslan att få köra igång radioklassikern ”Skivor till kaffet” mitt under pandemin.

Den gamla arbetarstadsdelen Björkholmen i centrala Karlskrona badar i solljus. På en idyllisk gårdsplan – omgiven av en vacker fond av buddleja, bärgarranka, olivträd, lavendel, stockrosor och äppelträd – njuter radioprofilen Lisa Syrén av en av sensommarens sista varma dagar.

– Det här är mitt paradis. Visste du förresten att paradis betyder trädgård? Jag älskar blommor och växter. I mitt nästa liv ska jag bli trädgårdsmästare, berättar Lisa Syrén och häller upp en kopp kaffe.

Inga resor under covid-19
Katten Snusan, som har bestämt sig för att flytta in hos Lisa och hennes man Mikael ”Mika” Jardbrink, rör sig ljudlöst över det röda staket som ramar in gårdsplanen och de karaktäristiska trähusen från 1700-talet. Det har gått några veckor sedan Lisa fyllde 65 år och även om hon alltid har tonat ner siffrans betydelse och ifrågasatt varför man ska ge plats till någon yngre om man har mycket mer att ge avslöjar hon att även hon har drabbats av den noja som 65-årsdagen kan skapa.

– I och med att 65-årsdagen sammanföll med covid-19, som har gjort att varken jag eller Mika kan resa runt i Sverige på jobb, har jag tvingats reflektera över framtiden. Vid sidan av mitt radioarbete har jag rest över hela Sverige och föreläst om mina radiominnen, anhörigstöd och diskriminering utan att egentligen reflektera över mina egna behov.

– Nu har jag tid att fundera. Hur mycket ska jag jobba och med vad? Det är inga lätta frågor. Jag kanske ska ägna mig ännu mer åt min keramikverkstad här på Björkholmen? I verkstaden får jag utlopp för min kreativitet och det är också där, på mitt kontor, som jag skriver mina radioprogram. 

Vikten av yrkesutbildning
Lisas första kontakt med journalistyrket under uppväxten i Mjölby var genom grannen, den härliga lekfarbrorn Wille, som tog med Lisa till tidningen Östgöten där han arbetade som redaktionschef. Det var dock ingen självklarhet att hon skulle bli journalist och programledare, även om hennes mamma tidigt förklarade vikten av en yrkesutbildning, 

– Mamma ansåg att det var viktigt att jag inte var beroende av en man, vilket hon hade rätt i. Hon var en modern kvinna i många avseenden, som hade eget jobb och ställde krav på min pappa. Det har jag också försökt göra i mina relationer, men det har inte alltid slutat så bra.
– Jag har haft ett par dåliga relationer, men för några år sedan, under en tung period i livet när mamma var sjuk, träffade jag Mika. När vi gifte oss höll min son Edvin ett fantastiskt tal om att jag aldrig slutat tro på kärleken. Det är aldrig för sent för kärlek.

Körde lastbil i Afrika
I mitten av 1980-talet – efter att ha tagit examen som lärare, kört lastbil i Afrika och flyttat till Växjö med Edvin och hans far – stegade Lisa in på Sveriges Radio Kronoberg och frågade om hon fick praktisera där i två veckor. Resten är radiohistoria. Efter en intern radioutbildning fick hon jobb som nyhetsreporter. Den första längre intervjun var med Arne Thorén, korrespondent i New York mellan 1952 och 1977.

– Benen skakade. Jag var så nervös, men Arne behandlade mig väl och svarade snällt på alla frågor. När intervjun var klar upptäckte jag att det inte fanns något band i bandaren. Intervjun var alltså inte inspelad. Där kunde min radiokarriär ha varit över, men jag hade en snäll chef som såg det som en viktig lärdom.

Jag har själv vårdat mamma, pappa och moster.

Några år senare fick Lisa chansen som programledare, och blev en av de första kvinnorna i Sverige som självkörde sitt program utan tekniker. Tillsammans med kollegan Bengt Grafström startade hon ”Karlavagnen” 1993 som hon sände i 16 år.
– Vi lyfte fram aktuella ämnen som ingen annan hade vågat prata om på radion innan, som självmord och sex för äldre. I första avsnittet ställde vi frågan ”när blir man för gammal”? Någon ringde in och sa ”när man inte kan tvätta fötterna i handfatet längre” vilket jag tycker var ett bra svar.
– Det var nog många lyssnare som testade det den kvällen, säger Lisa och skrattar.

Äldres perspektiv
I över 30 år har hon, både medvetet och omedvetet, lyft fram äldre personers behov, intressen och perspektiv. Dels genom radioprogram som ”Karlavagnen”, ”Ring så spelar vi”, ”Lördag med Lisa” och webbradiokanalen P4 Plus, och dels genom framträdanden, möten och föreläsningar runt om i Sverige.

– Du kan mäta ett samhälles hälsa på det sätt som de tar hand om sina äldre, och är det något som har blivit synligt under covid-19 är det hur dåligt vi behandlar våra äldre. Under de 18 år som jag var moderator på Anhörigas Riksförbunds rikskonferens blev jag insatt i förbundets frågor, bland annat den brist på stöd som anhöriga får.
– Jag har själv vårdat min mamma, pappa och moster under deras sista år, och det var en lång kamp för att få deras behov tillgodosedda. Drygt 1,3 miljoner svenskar hjälper och vårdar sina anhöriga. Utan dem kollapsar det svenska sjukvårdssystemet på ett dygn.

Äldre prioriteras bort
Inom Sveriges Radio, som i sitt public service-uppdrag ska skapa innehåll för alla målgrupper, har hon både hört och sett hur innehåll för äldre har flyttats och bortprioriterats. När P4 Plus skapades, med musik för äldre, blev det snabbt Sveriges största webbradiokanal. I våras ringde P4:s chef Dan Granlund till Lisa, som är en av programledarna på P4 Plus, och frågade om hon ville leda radioklassikern ”Skivor till kaffet” för att muntra upp äldre personer som sitter isolerade.
– Genom åren har jag hört och förstått att det finns människor som känner någon sorts trygghet av min röst, och när Dan säger att det är kris i samhället och att de äldre behöver Lisa Syréns röst infinner sig en känsla av plikt.

Att Lisas trygga och vänliga personlighet drar till sig människor i alla åldrar blir tydligt när hon ska visa runt på Björkholmen, där hon har bott med Mikael i åtta år. Det tar inte många minuter efter att hon har klivit ut genom porten som människor söker sig till henne. Till och med brevbäraren har svårt att slita sig. Det händer att Lisa och redaktionen får brev från tacksamma lyssnare, men den största feedbacken får de via e-post och antalet lyssnare.
– Tanken var att ”Skivor till kaffet” endast skulle finnas på webben, där personal på äldreboende kunde spela upp programmet efter bingostunden, men första programmet blev så populärt att Sveriges Radio bestämde sig för att bereda plats i P4. I slutet hade vi över en halv miljon lyssnare. 

Värnar vår musikskatt
Hon är tacksam över att P4:s lyssnare har visat att det finns ett behov av program i kanalen där Sveriges Radio värnar om landets stora musikaliska kulturskatt. 

– Min radiokarriär går mot sitt slut, så är det, men tack vare alla er som lyssnar får jag leda en ny säsong av ”Skivor till kaffet” i höst. Det är fortfarande väldigt kul att göra radio, och jag ser fram emot att få börja jobba med programmet igen.

Text Pierre Eklund Foto Pierre Eklund

Senaste artiklarna