Samtidigt som Bengt Erlingsson älskar närheten till naturen och djuren, så är livet som småskalig lantbrukare en ständig kamp för att få lönsamhet i verksamheten.

Kamelbonden Bengt längtar efter kärleken

2020 blev en känslomässig berg och dalbana med både sorg och glädje för 67-årige kamelbonden Bengt Erlingsson, känd från tv-programmet ”Bonde söker fru”. Nu berättar han om sitt liv på ranchen och drömmen om att hitta kärleken igen.

Vinden går hårt åt det yviga skägget som far åt alla möjliga håll när Bengt Erlingsson vandrar ut i det öppna landskapet, i riktning mot kamelflocken som betar längre fram i terrängen. Första kamelen som får sig en kram är Jonna, och Bengt ler med hela ansiktet.
– Kameler uppskattar kramar och närkontakt med människor, och jag uppskattar kontakten med mina kameler. Speciellt nu när jag lever ensam och isolerad i en sån här speciell tid, säger Bengt och klappar Jonna varsamt över halsen.

Det var här på Ormöga gård i Alböke på norra Öland, som Bengt växte upp med sina föräldrar och två systrar. Men att ta över gården, som hans farfar köpte för exakt hundra år sedan, var inget som han drömde om som barn.
En inspirerande gymnasielärare i matematik och fysik fick honom att börja fundera på vidare studier, men efter värnplikten blev det först ett år till sjöss.
– Jag ville ut i världen och se platser som jag tidigare bara hade läst om, och som sjöman fick jag åka jorden runt. Det var ett ganska enkelt liv till sjöss, vilket passade mig bra, men det fanns även stunder då man kände sig liten. 

Hård storm på Atlanten
– Jag minns framför allt en hård storm mitt ute på Atlanten där båten utsattes för otroliga krafter och fick skador upp till femte däck.

Vi kämpar mot väder och vind och styrs i slutändan av priser som vi inte kan påverka.

Efter tiden på sjön blev det biologistudier vid ett amerikanskt college och ett tyskt universitet, samt ekonomistudier vid lantbrukshögskolan i Ultuna. När hans far blev sjuk i cancer, ungefär samtidigt som han tog examen vid Ultuna, och familjegården skulle säljas bestämde han sig för att ta över gården. Sedan dess har jordbruket varit hans liv. På gott och ont. För samtidigt som Bengt älskar närheten till naturen och djuren, så är livet som småskalig lantbrukare en ständig kamp för att få lönsamhet i verksamheten.
– Vi kämpar mot väder och tidspress och styrs i slutändan av priser som vi inte kan påverka. Jag har både växtodling och nötköttsproduktion, men det är inget som gör mig unik mot granngårdarna. För att bli unik måste du tänka utanför det konventionella lantbruket.

Såg plötsligt kameler
En dag 1989 när Bengt blickade ut över det låga och öppna landskapet såg han plötsligt framför sig hur kameler rörde sig över grässtäppen. Han började fundera. Alböke är en av de torraste platserna i Sverige, sett till mängd nederbörd, och med sinande brunnar på hägnet är det idealiskt med djur som kan hushålla med vattnet.
– Framför allt eftersom väg 136, Ölands huvudväg, delar mina ägor. Alla byggnader är på östra sidan och betesmarken på västra. Ska jag korsa den hårt trafikerade vägen med vatten och foder flera gånger om dagen under sommaren kan en hel timme försvinna i bara väntetid.

I stället för att fortsätta se strömmen av turister som ett problem såg han en möjlighet att med hjälp av kameler utnyttja läget vid vägen och skapa en extra intäkt under sommarveckorna. Men hur fick man tag på kameler? Bengt började ringa runt till olika djurparker i Sverige, men det var svårt att bli tagen på allvar.
– Jag möttes av skratt och syrliga kommentarer. Vad vet du om kameler lilla vän? Ska du inte ha en apa och en zebra också när du ändå är i gång? 

Även på Öland var det många som skrattade åt den tokiga bonden. Det går väl inte att ha kameler på Öland, och i samma hägn som nötkreatur? Bengt bevisade motsatsen, och under flera år var Ormöga gård Europas största avelsgård för tvåpucklig kamel med upp till 50 kameler på gården.
– Genom att sälja runt sex kameler om året fick gården en viktig extraintäkt. Dessutom drog vi in lite pengar från turisterna som ville rida på kamelerna. 

Ölands Oasen blev en nystart
2010 föreslog hans dotter Signe att de skulle utveckla verksamheten och skapa Ölands Oasen, en liten djurpark vid hägnet med grisar, getter, kossor, dromedarer, kameler, servering, lekstuga och souvenirer. Ölands Oasen blev en sorts nystart för Bengt. Bara något år innan hade han blivit lämnad av sin hustru och mamman till de sju barn de hade efter 32 år tillsammans. Det ledde till att han 2012 medverkade i tv-programmet ”Bonde söker fru” på TV4.
– Än i dag kommer det fram barn och vuxna i alla åldrar och vill ta kort med kamelbonden från tv. Jag är så van att jag inte ser det som något jobbigt. Det var en upplevelse att vara med i programmet och även om det inte uppstod någon kärlek så ångrar jag inget.
– I dag får jag tyvärr inga beundrarbrev längre, men efter programmet fick jag mycket brev och ett av dem var från Katarina, som ville träffa mig. 

När Bengt mötte henne vid tågstationen i Hultsfred var det kärlek vid första ögonkastet, och efter en tid som särbo flyttade Katarina in på Ormöga gård. Tillsammans drev och utvecklade de Ölands Oasen, som i dag är en av Ölands mest kända turistattraktioner, men i slutet av maj 2020 bröt Katarina upp och flyttade från gården.
– Det gör fortfarande ont. Jag har svårt att förstå att det är slut och hoppas att vi kan hitta tillbaka till varandra på något sätt. Det är tufft att driva lantbruk och Katarina kände att hon sögs in för mycket i mitt liv och tappade bort sig själv. 

Känslomässig berg- och dalbana
2020 blev en känslomässig berg- och dalbana för Bengt. Som en följd av pandemin semestrade svenskarna hemma och Ölands Oasen slog nytt besöksrekord, vilket gladde Bengt samtidigt som han sörjde uppbrottet från Katarina. Ensamheten under pandemin har varit tuff och tiden efter turistsäsongen liknar han vid eremitliv.
– Alla behöver kärlek i sitt liv. Som tur är har jag mina kameler, jag blir varm i hela kroppen när jag tänker på dem, men jag är inte en person som gillar att leva ensam. Förhoppningsvis kan jag träffa någon framöver, säger han och blickar ut över landskapet.

– Sedan en tid tillbaka har Katarina och jag återupptagit kontakten, men jag vågar inte hoppas för mycket.

Text Pierre Eklund Foto Pierre Eklund