Urban Björstadius var nära att hamna i respirator första gången han fick corona. Andra gången var symptomen mildare.

Urban Björstadius fick coroana två gånger

I mars 2020 blev Urban Björstadius, 52, hans sambo Stina och båda sönerna sjuka med förkylningssymptom. Men medan övriga familjen blev lindrigt sjuka, fick Urban Björstadius efter ett par veckor allvarliga andningsproblem. Han svimmade av syrebrist och transporterades med ambulans till covid-akuten på Södersjukhuset i Stockholm. Ett år senare testades Urban Björstadius positivt igen.

– Jag lät som en person med allvarlig astma och jag fick pressa luften både in och ut ur lungorna. Då ringde Stina 1177.
Det är klart att familjen blev orolig när Urban Björstadius blev liggande i soffan, knappt tog sig upp till måltiderna och fick allt svårare att andas.
– Det förstår jag först efteråt, vilken mardröm det måste ha varit för dem. Ungdomarna blev knappt sjuka, Stina och jag blev sämre, men efter någon vecka blev jag märkbart sämre. Jag kunde inte andas. Det var som en ångestattack. Jag fick ingen luft.

Sjukvårdsupplysningen rådde Urban Björstadius att uppsöka närmaste sjukhus, men i kön till undersökningen i de covid-tält som upprättats utanför Rosenlunds närakut, svimmade han och sjönk livlös till marken.
– En vakt såg hur medtagen jag var så han hämtade en stol till mig, men när det var min tur att träffa läkaren sjönk jag ihop på marken och läkaren tillkallade ambulans.

På sjukhuset fick Urban Björstadius ligga med syrgas, men trots andningshjälp fick han ytterligare två anfall. Och under en kritisk period övervägde sjukvårdspersonalen att lägga honom i respirator.
– Men jag är ”ung och stark”. Och när anfallen gick över fick jag en syrgasmätare på fingret och uppmanades att vara uppe och gå. Man ville provocera andningen för att avgöra hur pass dålig jag var, säger Urban Björstadius.

Seglivade symptom
Urban Björstadius blev kvar på sjukhuset nästan ett dygn, därefter bedömdes krisen var över och han skickades hem.
– Men mina symptom och andningsproblem hade jag kvar, länge. Jag blev inte bättre. Bröstkorgen var stel och jag fick medvetet pressa luften in och ut när jag andades. Jag sov med uppallade kuddar i sittande ställning. Vid minsta ansträngning, minsta promenad, fick jag stanna upp för att jag inte fick luft ordentligt, för att kunna andas.

Men på lungröntgen såg man inga konstigheter och där fanns inga lungförändringar.
– Vi har jättemånga med dina symptom, men vi ser inget på undersökningarna. Många är vältränade unga kvinnor i 30-40-årsåldern, sa de på lungröntgen.

I sluter av året ebbade de sista symptomen ut, men många gånger hann Urban Björstadius tänka: Ska detta aldrig ta slut.
– Då kunde jag börja styrketräna igen, utan att vara rädd för att inte kunna andas. Men konditionsträning vågar jag mig inte på. Jag törs inte provocera lungorna.

Testade positivt igen
Nästan exakt ett år efter att han testats positivt för covid-19, testades hela familjen positivt igen i mars 2021.
– Om jag inte testat mig, hade jag aldrig trott att jag blivit sjuk i covid igen. Jag hade ju haft sjukdomen. Och denna gång var jag sjuk över en helg, fick bara lite hosta. Denna gång blev ungdomarna och deras flickvänner ordentligt sjuka. Pojkarna tappade lukt- och smaksinnet under lång tid. Vi misstänker att det var den brittiska virusvarianten.

Urban Björstadius skakar på huvudet och konstaterar: Ett väldigt konstigt virus!

Text Ullacarin Tiderman Foto Ullacarin Tiderman

Senaste artiklarna