Kundernas favoriter är koltrast, rödhake och domherre. Här en fisktärna som hänger i skjulet som Leif Lundberg byggde om till snidarverkstad.

Fick pippi på fåglar – bytte yrkesbana

Efter ett yrkesliv som elektroingenjör och vd bytte Leif Lundberg bana och blev fågelsnidare.
– Du måste gå in i dig själv och se vad som ger dig stimulans och energi. Det kan vara något som du har missat i alla år, säger han.

Han håller händerna knutna närmast hjärtat när han pratar om det där inre som man kan få chansen att leva ut.
Han har sett andra gå i pension utan att ha förberett sig. Det har blivit tyst i telefonen, tommare i livet. Han ville fortsätta vara aktiv, men med något nytt.

Det skulle vara något kreativt som passade den delen av hans personlighet, det skulle passa hans färdigheter, som att slöjda. Det skulle passa ihop med att gå i naturen, kunna utövas både hemma och i stugan och inte ha med elektronik att göra. Det skulle kunna bli ett litet företag.
En dag året före pensioneringen föll bitarna på plats.

Såg två lövsångare
– Jag går förbi hemslöjden, och där står det ett par små snidade lövsångare och tittar på mig. Min fru och jag går vidare, men när vi går tillbaka måste jag köpa dem. Då visste jag att jag hade svaret. Det var en love story.

Redan innan han lämnade jobbet som vd för en del av Autoliv-koncernen hade han snidat sin första fågel. Han ledde ett par enheter med cirka 450 anställda. Företaget tillverkade säkerhetselektronik till bilindustrin.
Han trivdes med jobbet men ville hitta en flytande övergång till något annat.
– Något som aldrig planar ut och blir långtråkigt, där målet på sätt och vis är ouppnåeligt men som man ändå kämpar mot. Det finns inget som säger att jag inte ska bli bäst i Sverige på det här!

Snidar och cyklar
Vid 63 kändes det rätt att sluta. Fem år och 500 fåglar senare låter han glad åt sitt val. Han känner sig privilegierad. Frisk, har bra ekonomi i grunden, äger sin tid och har kunnat hålla livsglöden igång. Cyklar 20 mil i veckan.
Han verkar vara en social fyr, men säger att han gillar att dra sig tillbaka i den lilla stugan på villatomten som han byggt om till snickarbod. Under uppväxten i Jämtland fick han vara med pappa och hyvla och såga. Han mekade med moppar, byggde radiomottagare och ångmaskiner.

Det finns inget som säger att jag inte ska bli bäst i Sverige på det här!

Fåglar visste han inte mycket om, kunde inte skilja mellan en bofink och en lövsångare. Nu är alltid kikaren med. Han och hustrun spanar på Öland, de ska till Portugal och titta när flyttfåglarna mellanlandar.
– Fåglarna är personligheter. Någon är busig, någon är lugn och fin, någon är kaxig. Jag samlar i min minnesbank hur en fågel rör sig, hur den vrider kroppen.
– Att göra den rätt från början utan omvägar, att hitta rätt blåsvart ton i skatans fjädrar, utformningen av ögonen, benen, allt det där utmanar. Man lär sig snida genom att göra det igen och igen. Jag hoppas kunna göra fåglarna mer och mer levande.

Hemslöjden vill ha
Fåglarna görs på beställning från enskilda som hittat hans hemsida eller på annat sätt, eller från några hemslöjdsbutiker, och museibutiken på Valdemarsudde. I höst hade han konstutställning i Motala.
Det tar från en halv dag att göra en fågel, vilket ger mindre än en tusenlapp. I butik kostar den cirka 1 500 kronor. Hellre färre, mer välarbetade alster än volymproduktion.

– Det tar den tid det tar. Jag har ingen brådska och tänker inte på om det går ihop sig.
Belöningen är att få möta kundernas förväntan, se dem packa upp fågeln. Mötena.
– Det går inte att sätta ett pengavärde på sånt, säger Leif Lundberg.

Leif Lundbergs hemsida: www.karva.se

Text Roland Cox Foto Roland Cox

stLight.options({publisher: "53875c69-490e-4fdc-88e8-0bb167809031", doNotHash: false, doNotCopy: false, hashAddressBar: false});