Viktiga kroppsvätskor

När Göteborgs universitet för några år sedan undersökte öronhälsan bland 90-plussare visade det sig att omkring 30 procent hade vaxpropp i ena eller båda öronen.

Vi producerar inte mer vax ju äldre vi blir, men vaxet kan bli fastare och ha svårare att rinna ut ur örat. Det i kombination med till exempel daglig användning av tättslutande hörapparater kan leda till att propparna byggs upp.

Öronvax produceras i den yttre hörselgången och består av en salig blandning döda hudceller, svett och talg. Vaxet håller örongången ren och ser till att damm, vatten och bakterier inte kommer in i örat.

När allt fungerar som det ska rinner det långsamt ut ur örat själv, vi bör alltså inte peta i öronen annat än för att avlägsna vax utanför hörselgångsmynningen. En fara med att peta in fingrar eller bomullspinnar i hörselgången är att vaxet istället trycks inåt och riskerar att täppa till hörselgången. Det kan till exempel leda till hörselnedsättning eller en känsla av lock i öronen.
Genom historien har det funnits flera huskurer för att bli av med vaxproppar, på 1700-talet löste man till exempel proppen med en blandning av terpentin och olivolja. I dag finns receptfria örondroppar att köpa på närmaste apotek.

Omkring 1,5 liter. Så mycket saliv producerar en vuxen person varje dygn. Saliven hjälper oss att känna smaker och blöta upp maten så att den blir lättare att svälja, men skyddar också tänderna mot syraangrepp och smörjer munnen och läpparna.

I läpparna, gommen och kinderna sitter uppemot tusen små spottkörtlar som kontinuerligt producerar så kallad mukös saliv, som är trögflytande och smörjer munnen och skydda tänderna. Vi har också tre par stora spottkörtlar som producerar serös saliv, som är vattnig och utsöndras när vi till exempel tuggar, tänker på mat eller känner lukten av mat

En minskad salivproduktion kan bero på bland annat stress, vätskebrist och munandning. Det är också en vanlig biverkning av flera receptbelagda mediciner, vilket kan vara en anledning till att många äldre upplever problem med muntorrhet. Muntorrhet kan vara besvärligt att leva med och leda till svårigheter att äta och svälja, dålig andedräkt och sämre tandhälsa.

Det finns saker vi kan göra själva för att försöka höja salivproduktionen, några vanliga tips är att tugga maten ordentligt eller tugga sockerfria halstabletter och tuggummi.

Vi har inte mindre än tre typer av tårar och de har alla olika funktioner: Bas­tårarna finns alltid i ögonen och ser till att de inte torkar ut.; Reflextårar börjar flöda när vi fått in något i ögat eller hackar lök; Känslotårarna kommer när vi till exempel skadat oss, känner oss ledsna eller rörda.

Genom historien har många filosofer och forskare försökt svara på varför människan är det enda djur i världen som gråter känslotårar och en teori är att de kan vara en social fördel. När vi gråter signalerar vi nämligen till andra människor att vi lider på något sätt och behöver hjälp.

Tårvätskan produceras av tårkörtlar som mynnar ut strax ovanför våra ögonglober. Vätskan rinner ner över ögat och leds sedan bort genom tårkanalerna till näshålan. Tårproduktionen minskar med stigande ålder och det kan leda till torra och irriterade ögon.

Allergier, torra miljöer, mycket tid framför skärmar, för lite blinkande och läkemedelsbiverkningar kan leda till ögonbesvär. Om ögonen rinner kan det bero på att det produceras mer tårvätska än nödvändigt, oftast för att ögat är irriterat av något, eller att tårkanalen är för trång eller igenproppad så att dräneringen till näsan inte längre fungerar.

Våra kroppar försöker hålla en kroppsvärme på omkring 37 grader och använder svettning för att reglera temperaturen. En vuxen människa har mellan två och fyra miljoner svettkörtlar och omkring 90 procent av dem är så kallade ekkrina körtlar som producerar vanligt avkylande svett.

Svett består mest av vatten men innehåller också salt och små mängder av bland annat mjölksyra och mineraler. Svett är i sig själv luktfri men när den kommer ut på huden blir den mat till bakterier som sedan producerar starkt luktande ämnen. Som bäst trivs bakterierna i mörka, fuktiga områden på kroppen, till exempel på fötterna inuti skor.

I genomsnitt svettas vi en halv liter per dygn men svettmängden skiljer sig mycket från person till person och faktorer som ålder, kön, livsstil och gener spelar alla en viktig roll i hur mycket svett vi producerar. Generellt svettas män mer än kvinnor, vältränade mer än stillasittande och yngre mer än äldre.

Många upplever att svettproduktionen minskar ju äldre de blir, vilket beror på att antalet aktiva svettkörtlar blir färre med åldern. Skönt, tänker vissa, men en minskad svettproduktion kan leda till besvär som torr hud och att kroppen får svårare att kyla ner sig.

Varje dag sväljer du omkring två deciliter snor, och tur är väl det. Snor är nämligen som kroppens eget flugpapper och fångar varje dag upp damm, pollen, mikroorganismer och annat skräp som du annars riskerat att andas in. Dess­utom hjälper det till att fukta näsan.

Snor är ett slem som består av omkring 95 procent vatten, resten utgörs av bland annat muciner, som gör slemmet elastiskt, protein och salt. Från näsan transporteras det mesta av snoret bakåt mot svalget och ner i magsäcken där magsyran tar hand om och (förhoppningsvis) bryter ner de dåliga ämnen vi andats in.

Näsan kan rinna av flera orsaker, till exempel när vi är allergiska eller vistas i kyla. Luften blir torrare i låga temperaturer och då arbetar slemhinnorna hårdare för att återfukta och värma näsan, och mer slem produceras.

Rinnsnuva, ”gubbsnuva” eller ”gumsnuva” är vanligare längre upp i åldrarna och det kan dels bero på att vi får känsligare slemhinnor och att snoret transporteras bakåt långsammare, dels på att näsan har en tendens att bli längre och näsgångarna smalare ju äldre vi blir. Det finns helt enkelt ingenstans för sekretet att ta vägen.