Barnbarnen ger namnen nytt liv

Vera, Astrid, Olivia. Noah, Hugo, Liam var de vanligaste förnamnen på barn som föddes i Sverige 2025. Trenden är att flicknamn ofta är tvåstaviga, Lilly och Elsa, men att pojkar får dels lite längre namn, som Alexander och William, dels enstaviga namn som Frans, Ted och Bo. Det är inte heller någon slump att många nyblivna föräldrar väljer namn som deras mor- och farföräldrar burit.

– Vi ser både i Sverige och andra länder att namnen kommer tillbaka var tredje generation. När jag själv var ung mamma tittade jag på vad min mormor och farmor hette, och då fick min äldsta dotter namnet Anna efter min farmor, berättar Katharina Leibring, docent och namnforskare.
Och att göra så är klassiskt, säger hon: – Du tittar inte på din egen generation, för du vill inte att barnen ska ha samma namn som dina kompisar. Du tittar inte heller på din föräldrageneration.

– Ofta tycker du att både namnen och dina föräldrar är lite töntiga. Däremot har du ofta fina minnen av farfar eller mormor och den generationen. Det blir en cirkel på ungefär 80–90 år när namnen kommer tillbaka.

Men det finns också namn som alltid tycks vara populära, som till exempel Anna, Maria och Johan.

– När man hör att någon heter Erik har man ingen aning om han är två år eller om han är nittiotvå. Eller någonstans däremellan. Om du däremot hör en Neo vet du att han inte är så gammal, säger Katharina Leibring.

Fritt att välja namn
I dag har vi vad man kan kalla fri namngivning – det finns ingen som säger åt föräldrarna att barnet måste uppkallas efter en äldre släkting – men om vi backar till 1600-talet såg det annorlunda ut, fram till en bit in på 1800-talet. Då var det en väldigt stark tradition att återanvända de namn som fanns i släkten.

– Om du hette Anders och din pappa hette Johan så skulle din äldste son heta Johan. Den som släktforskar ser att namnen växlar på det viset och återkommer mellan generationerna. Namnen som man hade i släkten var viktiga i familjen.

I dag har det delvis luckrats upp. En del vill ha nya, moderna namn och gärna något ovanligt, kanske något som passar i flera kulturer och språk.

– Den individualism som finns i dag gör att vi gärna vill sticka ut och kanske också ge barnet ett unikt namn. Men vi rör oss ju inte i små egna bubblor, utan vi är ju en del av någonting större. Då får många samma impulser och inspiration och därför kommer de ofta på ungefär samma namn, säger Katharina Leibring.

Namnen kommer tillbaka
Även dubbelnamnen börjar komma tillbaka, men i nya kombinationer: ­Emma-Sofia och Tindra-Li, ett fåtal Maj-Britt kan man också se. Däremot dröjer det antagligen innan 40-talets populära Britt-Marie är tillbaka. Och namnen ska skrivas med bindestreck, att klämma in en versal mitt i namnet är nämligen inte tillåtet enligt lagen om personnamn. Ett förnamn får inte heller ha karaktären av ett efternamn, som Lundkvist eller Svensson. Namnet får inte väcka anstöt eller leda till obehag för den som bär det. Fimpen, Polarn, Det och Dove Queen är exempel på namn som inte godkändes av Skatte­verket 2025. Även Lucifer har tidigare varit uppe till diskussion. Det fick avslag, eftersom det kan förknippas med djävulen, men eftersom det redan finns personer folkbokförda med det namnet så fick det godkänt när det överklagades.

– Kammarrätten menade att det är föräldrarnas sak att bestämma barnets namn, och det är det ju, men man bör också tänka sig in i barnets situation och att det ska kunna gå i skolan utan att bli retat, säger Ingegerd Widell som är verksamhetsutvecklare på Skatteverket där hon länge arbetat med namn- och folkbokföringsfrågor.

Men även om det varje år är ett antal namn som inte godkänns är det procentuellt sett väldigt få sett till att det föds ungefär 90 000 barn i Sverige under ett år. Om namnet är väldigt kreativt eller ovanligt kan folkbokföringen samråda med sakkunniga hos Institutet för språk och folkminnen, ISOF, och även fråga barnets föräldrar varifrån det kommer. Ibland visar det sig vara en äldre släktings namn, kanske med ursprung i en annan nation.

– Det har skett en utveckling kring namn i takt med att befolkningen är mer blandad i dag. Vi har sett en hel del namn som vi tidigare inte varit så vana vid men som familjer haft med från andra länder. Och det är klart att deras barn ska få bära farmors eller farfars namn även om vi ibland tycker att det är ovanligt, säger hon.

Namn försvinner
De flesta namn kommer igen, men en del försvinner. Flera av vikingatidens namn ser vi inte i dag. Det finns till exempel ingen folkbokförd person i Sverige som heter Hultrik eller Fröråd, namn som uppkom genom att man satte samman ett förled med ett annat efterled.

– Fröråd fanns på en av våra tidigaste runstenar, då skrivet som Frawaradar, och i modern form skulle det bli Fröråd, och det tror jag inte är på väg tillbaka. Om det då inte skulle bli populärt bland dem med stort vikingaintresse, säger Katharina Leibring.

Ingegerd Widell konstaterar att Hultrik möjligen kan ha lite för mycket efternamnskaraktär, men att varken det eller Fröråd är namn som väcker anstöt.

– Det är ju inte ett vanligt namn, men det finns ju en historisk koppling. Sen finns det ju andra namn från asatron i vårt namnbruk som har blivit mer vanliga, till exempel Tor och Freja, däremot inte Oden, säger hon.

Viktigt med namn
Ett namn som inte var helt ovanligt under 1800-talet var Calixtus. Calixtusdagen stod i almanackan för den första vinterdagen. I Sverige heter 28 personer Calixtus, med varierande stavning, men namnet försvann från namnlängden redan 1901. Katharina Leibring sitter med i Namnlängdskommittén som förvaltar namnlängden och avgör om något nytt namn ska finnas med. Men det handlar inte om att få med alla namn som är populära i dag eller att namn som just nu står tillbaka försvinner ur den.

– Vi bevarar en del namn som inte har så många bärare men en stark folkkulturell koppling. Almanackan är inte bara till för att fira namn, utan också för att dela in året, säger hon.

Ett exempel är Knut som firas den 13 januari, på tjugondag Knut, och därför ska namnsdagen vara just då. Även Bartolomeus finns kvar, eftersom det länge räknades som den sista sommardagen. Det finns också flera tämligen vanliga namn som saknar egen namnsdag men kan kopplas till ett namn som redan finns i namnlängden. Jimmy är ett exempel. Det är en form av James som i sin tur är en form av Jakob. Då kan Jimmy fira sin namnsdag på Jakob­dagen i juli. Det finns också en utökad namnlista där väldigt många av de här namnen finns med.

– De namn som vi plockar in ska dels vara relativt vanliga i dag, dels passa in på någon av de dagar där det bara finns ett namn. De namn som delar namnsdag med varandra ska ha ett samband, förklarar Katharina Leibring.

Och visst är namnsdagar viktiga för oss. I en frågelista som ISOF gjorde för några år sedan berättade många att de firar namnsdag med tårta och kanske någon present, även om det inte är lika storstilat som på 1800-talet. Men Namnlängdskommittén har också fått brev från ledsna barn som berättat att de aldrig fått sitt namn uppmärksammat i skolan, när de andra eleverna under året fått fira namnsdag. Det försöker ISOF därför komma till rätta med genom ­något som kallas för Barnens almanacka. Det är ett alternativ till den nuvarande namnlängden, och här plockar de in namn som barn har fått under 2000-talet.

– Vi använder ju väldigt många förnamn i Sverige, så det är svårt att hitta lagom många men nu har vi gjort urvalet. Nästa steg är att placera ut dem i almanackan, och det kommer också att ta några år. Vi måste passa in namnen på rätt dag och se vilka som hör ihop, precis som i den ordinaie namnlängden, säger Katharina Leibring.

Inom tre månader från barnets födelse ska föräldrarna ansöka om både för- och efternamn för barnet. Och att ha ett namn är faktiskt en rättighet.

– Det är är reglerat i FN:s barnkonvention att alla barn har rätt till ett namn, så viktigt är det, säger Ingegerd Widell.