Folkkära profiler åter i rutan

Efter sju respektive fyra år är de välkända programledarna Marianne Rundström och Claes Elfsberg tillbaka i rutan igen. Inför valet kommer de att prata äldrefrågor med riksdagspartierna. SVT välkomnade dem med öppna armar, trots att båda två var missnöjda med att behöva sluta vid 67-års ålder.

Under ett samtal om en helt annan fråga kom de in på det där som hände för några år sedan. Vid olika tillfällen upplevde båda två ungefär samma sak när de närmade sig 67 och SVT mer eller mindre tydligt började göra det klart för dem att de inte längre skulle få jobba kvar. Ingen av dem ville egentligen sluta, men SVT:s regler ruckar man inte på och det var dags för pension. Något ingen av dem ville.

Samtalet de hade handlade om allt möjligt, men framför allt om det stundande riksdagsvalet och hur de kände sig behandlade av det företag som de jobbat på i sammanlagt 62 år. De funderade på vad de kunde göra för att få gehör för frågor som rör seniora väljare, något som de själva känt behov av sedan de där dagarna när de var för sig insåg att tiden på arbetsplatsen de älskade hade runnit ut.

Claes kom på att de kanske kunde plocka ut ett antal frågor och lämna dem till de gamla kamraterna på SVT med förhoppningen om att åtminstone något av det som de funderat på skulle dyka upp i SVT:s kommande valbevakning.

Rätt kontakter efter alla år

Marianne var förstås på, men undrade om det inte vore ännu bättre att gå ett steg till. Varför nöja sig med att föreslå frågor som kanske ingen bryr sig om när det finns en tydlig målgrupp och ett program på SVT som de vet att många äldre tittar på? Sagt och gjort. Med alla sina år inom tv har de rätt kontakter och vet vem de ska ringa för att lansera en idé. De tänkte ut vilka chefer de skulle kontakta och i vilken ordning de skulle prata med dem.

Till slut bestämde de sig för att ringa till redaktionen på programmet Go’kväll. Och de nappade direkt.
– Lite förvånande blev vi kanske att vi blev så välvilligt bemötta redan från början av Sveriges Television, säger Claes Elfsberg när programledarparet besöker SKPF:s kansli i mitten av juli.

– Eftersom pensionfrågan är så stor i år, har det kanske gått upp ett ljus på SVT att man inte kan förbise den här gruppen helt och hållet, flikar Marianne Rundström in.
Fikabrödet som jag har ordnat inför intervjun förblir orört när Marianne slår fast att gruppen 60-plussare utgör över 30 procent av väljarkåren och att de kan avgöra valet om de vill.

Samtal med partiledarna
Efter det där inledande samtalet till redaktionen på SVT har formen blivit tydligare för hur Mariannes och Claes förslag ser ut. De kommer att göra inslag i programmet Go’kväll och ta upp frågor som i första hand rör personer som är 60 år och äldre. Någonstans behövdes det en gräns och för dem båda kändes 60 år naturlig. Det innebär att de ska jobba med frågor som berör hela 35 procent av den svenska väljarkåren, vilket är mer än vad något politiskt parti kan ståta med.
– Partierna har naturligtvis insett att detta är en väldigt mäktig grupp och om man inte håller sig väl med dem kan det bli avgörande, säger Claes.

När idén om att göra inslag väl var klar började redaktionen kontakta riksdagspartierna. Och responsen blev bättre än vad någon förväntade sig. Alla partiledare ställer upp i samtal med Marianne och Claes, vilket de knappt hade vågat hoppas på. Alla utom statsminister Magdalena Andersson. Att hon har mycket att göra ett år som detta är förstås inte så konstigt. Socialdemokraterna skickar i stället socialminister Lena Hallengren.

– En sak som har förvånat oss är att det blev på partiledarnivå direkt, säger Marianne. Kanske beror det på hur redaktionen formulerade frågan när de skrev att vi håller ögonen på vem ni skickar. Det säger ju någonting om hur ni behandlar äldrefrågor.

Det tog bara någon dag innan den första partiledaren gav klartecken och har en gjort det följer snart resten efter resonerar de båda, medan det orörda fikabrödet blir allt torrare. När vi gör intervjun är det inte klart när det första inslaget i Go’kväll ska sändas, men det blir någon gång sent i augusti eller i början av september.

Hur var det nu?
De båda programledarna är alltså i någon mån tillbaka i rutan igen. Detta trots att de har varit ganska kritiska mot Sveriges Television under perioder kring de år de tvingades bort. De reagerade på lite olika sätt och den första av de två som fick erfarenhet av SVT:s bortre åldersgräns var Claes Elfsberg, när han den 30 november 2015 gjorde sin sista insats som nyhetsankare i SVT.

– Jag saknar jobbet på SVT i väldigt hög grad, säger Claes. Jag saknar arbetsgemenskapen, att jobba i en grupp, att göra någonting tillsammans. Det saknar jag extremt mycket.

Ett par år efter Claes var det Mariannes tur. Hon hade en tid känt att uppdragen sinade på SVT och att hon var, som hon uttrycker det, på väg att avvecklas.
– Att jag slutade råkade sammanfalla med att programmet Gomorron lades ner. Då valde jag att sluta eftersom jag hellre vill utvecklas än avvecklas, säger Marianne. Överraskande nog har jag inte längtat tillbaka till SVT. Det har varit roligt att prova andra spår.

2016 skrev Marianne boken Passé – De ofrivilliga pensionärerna, där bland annat Claes Elfsberg är med eftersom han enligt Marianne var den som var argast då. Men just ålderismen är något som fortfarande irriterar båda två.
– Alla frågor som du har ställt påverkas av att det i Sverige är ålder och inte kompetens som värderas. Eller erfarenhet, säger hon.
– Ålderismen är den enda allmänt accepterade formen av diskriminering som vi har i Sverige, hävdar Claes. Folk blir förbannade på diskriminering av kvinnor, av människor med annat etniskt ursprung eller av någon med annan sexuell läggning. Men att diskriminera utifrån ålder är helt okej på något sätt, fortsätter han.

Ingen kunskapsöverföring

Jag frågar om mentorskap och om deras långa erfarenhet från nyhetsrapportering och direktsändningar har tagits tillvara av SVT. Båda tittar först på mig och sedan på varandra innan de unisont utbrister i ett nej. Det tror inte att det någonsin har funnits något mentorskap på SVT.
– Medan jag jobbade där blev jag tillfrågad en gång om jag hade lust att öva med några stycken i studion. Det blev väl fem dagar sammanlagt, säger Claes.
– Det gäller nationen överlag, menar Marianne. Det finns ju inget organiserat mentorskap i Sverige. Det är vi som nation rätt ensamma om.

De menar med bestämdhet att kunskapsöverföring är ett eftersatt kapitel, inte bara på SVT utan i samhället i stort.
– Det är ett fruktansvärt nationellt svinn, säger Marianne. Man värderar inte erfarenhet i Sverige. Vi sticker ut väldeliga där, fortsätter hon.
– Av någon märklig anledning har Sverige blivit ett av de mest ålderistiska länderna i världen, hävdar Claes. I Sverige jagar man ju bara ungdom och nya idéer. Ingenting som har med de äldre och erfarna att göra värderas lika mycket, menar han.

Sedan de båda slutade på SVT har de återkommande diskuterat det här med åldersim.
– Det har inte riktigt funnits utrymme på arbetsmarknaden för 60-plussare. I vissa fall vill de inte ens ha kvar folk som nått pensionsåldern och det har vi båda varit irriterade på, säger Claes.
– Jag tänker att det inte bara är på arbetsmarknaden 60-plussarna inte syns. De syns inte heller i media, säger Marianne.

Jobba längre
En fråga som de kommer att ta upp med programledarna är det faktum att vi måste jobba längre för att få en bra pension.
– Det som är absolut avgörande för att få en bra pension är att man jobbar längre, menar Marianne. Den frågan kommer vi definitivt att ta upp, och vi är båda väldigt engagerade i den. Vi vill veta vilka förutsättningar politikerna tänker skapa för att möjliggöra att jobba längre. Finland har till exempel en enormt aktiv politik, och här gör de ju ingenting, fortsätter hon.

De vill fråga politikerna om vilka möjligheter det finns för ett förlängt arbetsliv. De nämner saker som arbetsmiljö, att man över en viss ålder kan få rätt i att gå ner i arbetstid, att kanske kunna jobba deltid på ett annat sätt. Helt enkelt att kunna jobba lite längre efter de förutsättningar man har.
– Där tycker jag verkligen att politikerna har ett ansvar. Alla står och gafflar om att vi ska jobba längre, men ingen har dragit fram några förslag om hur det här ska gå till, menar Marianne.
– Sedan finns det ju bland folk i allmänhet en uppfattning om att äldre personer på arbetsmarknaden måste flytta på sig för att de unga ska få jobb. Vilket är en missuppfattning, det är inte så en marknadsekonomi fungerar. Tvärtom är det så att ju fler som jobbar, desto fler jobbtillfällen blir det också. Ekonomin växer helt enkelt, säger Claes.

Med sin återkomst i tv och med frågor om ålder till Sveriges politiska ledning hoppas de nu att de kan föra upp bland annat ålderismen på dagordningen. De vill få tydliga svar från partierna om vad de vill i de här frågorna. Båda två hoppas framför allt att tittarna som ska lägga sina röster vid höstens val ska få med sig ny kunskap om för dem viktiga områden.
– Nu har vi ju lärt oss att det inte är för allom givet att vi har en demokrati. Det händer ju saker i andra länder som åtminstone teoretiskt sett skulle kunna hända här också. Jag tycker att det här är väldigt viktigt. Att demokratin faktiskt är något som vi måste kämpa för, säger Claes.

Högt ställda förväntningar
Samtidigt som de ser fram emot att göra tv igen och att få ta upp de här frågorna, har de fått mycket stöd från personer som de har mött.
– I stort sett alla jag möter och som är 60 eller 65 plus kommenterar det här och säger ”jättebra att ni ska göra det här”, säger Claes.
– Ja usch, det är högt ställda förväntningar, skrattar Marianne.
– Men vi har ju redan vunnit väldigt mycket kring de här frågorna bara genom att de kommer upp, fortsätter Claes. Att det överhuvudtaget görs.

Jag undrar om de båda ser sig själva som pensionärer?
– Nej. Bara när jag tar ut pension, säger Marianne med ett leende.
– Jag lever ju i hög grad på pension, alltså tidigare intjänade pengar. Det är vad jag betalar hyran med i dag, säger Claes. Men inte i den meningen att jag skulle vara utan sysselsättning. Jag har ju gjort tv efter det att jag fyllt 67, men det är sådant som jag har föreslagit själv.
– Jag har gått en lite annan väg i att jag inte skulle göra samma saker som jag gjorde tidigare, utan kollat om det fanns andra vägar att gå nu, säger Marianne.

Med glöd i blick

Hon nämner sin podd som hon jobbar aktivt med och det litteraturtåg som hon ledde i våras. Och så avslöjar hon att de båda ska jobba tillsammans en gång till före intervjuerna i Go’kväll.
– Vi ska göra en helt annan grej ihop faktiskt. På Åland, säger Marianne.
Det visar sig att de har engagerats som någon sorts programledare för den gratiskonsert som den förmögne åländske affärsmannen Anders Wiklöf håller varje år på sin födelsedag.
– Det är ett jättekul jobb, men det ligger ju lite vid sidan av det som vi har gjort tidigare, avslutar Marianne.

Två välkända programledare med glöd i blick ser fram emot återkomsten i SVT, men framför allt att få chansen att prata om sådant som annars inte får särskilt stor plats i debatten. Håll ögonen öppna om du är intresserad. Programmet Go’kväll, där Marianne och Claes ska göra sina inslag, sänds varje tisdag till fredag i SVT 1 klockan 18.45.

Text Markus Dahlberg Foto Markus Dahlberg