Låg pension efter 25 år i Sverige

När Anastazja Svensson öppnar det orange kuvertet gör hon det med viss bävan. Visst vet hon att pensionen är låg, hon får cirka 5 000 kronor i månaden, efter skatt. Men vad händer om hon blir ensam? Hon oroar sig för att tvingas sälja bostaden och för att hon inte ska kunna försörja sig själv.

Livet blir inte alltid som man har tänkt sig. Och det är inte heller lätt att veta hur man på bästa sätt försäkrar sig om att man får en tryggad ålderdom. Särskilt utsatta är naturligtvis personer med låg pension, eller garantipension.

Under 2015 fick 770 000 personer garantipension med eller utan inkomstpension, 80 procent var kvinnor.
För att få full garantipension måste man ha bott 40 år i Sverige, men det har inte Anastazja Svensson, 74. Hon kom till Sverige i början av 90-talet, arbetade visstid och deltid i sex år, bland annat som vårdbiträde. 1998 fick hon arbetsintyg som visade att hon var behörig att arbeta som undersköterska, och hon fick sin första fasta anställning inom äldreomsorgen.

”Bortslösade år” med deltid
– Jag kan gräma mig för de bortslösade åren, då jag bara fick deltid- och visstidsarbete. Det är en av anledningarna till att jag har så låg pension, säger hon med viss förtrytelse.
– Jag läste svenska på universitetet för att bli bättre på språket och för att kunna kommunicera i arbetet, men jag fick bara jobb som vårdbiträde och aldrig heltid. Och inte visste jag heller hur jag skulle komma rätt, säger hon.

Jag kan gräma mig för de bortslösade åren

Från Polen hade hon sin högskoleexamen som vårdlärare, intyg på att hon arbetat som skolsköterska och vårdlärare, men intygen var inte bara att överföra till motsvarande svenskt system.
1996 gifte hon sig med Sture. I dag bor Anastazja Svensson och hennes man i en bostadsrätt och är två om räkningar, hyra och andra omkostnader. Men maken, som är tolv år äldre, är svårt sjuk och har sedan en tid växelvård, två veckor i vårdboende och två veckor hemma.

– Innan vi fick växelvård var jag helt ensam med honom. Han är orolig och sover knappt på nätterna och väcker mig hela tiden, så att inte heller jag får sova.
Visst är det tungt emellanåt och ensamt. Anastazja Svensson har sina två barn, tre barnbarn och ett barnbarnsbarn i Polen. Och även om Sture har sina två söner i Sverige, är det hon som har det övergripande och dagliga omsorgsansvaret.

Inget kapital utöver lägenheten
De har skrivit testamente, men barnen har ju rätt till sin laglott som är 25 procent av det totala boet. Och det som gnager är att hon inte har något annat kapital än själva lägenheten. Anastazja Svensson ser framför sig att hon måste ta ett större lån, kanske på en miljon, för att lösa ut sönerna om mannen plötsligt skulle gå bort – vid ett dödsfall har särkullbarn rätt till sin laglott.
– Eftersom jag har så låg pension, kommer jag förmodligen inte att få något lån. Och hur går det då? Jag vill inte flytta.

Eftersom jag har så låg pension, kommer jag förmodligen inte att få något lån.

Mannen är numera helt beroende av sin fru, men Anastazja Svensson försöker att ta långa promenader varje dag och nu när mannen har växelvård kan hon fortsätta med sina resor till hemstaden och hälsa på barn och barnbarn.
– Jag kan ju inte lämna honom vind för våg, då är han ju alldeles själv, säger hon.

Text Ullacarin Tiderman Foto Ullacarin Tiderman

Senaste artiklarna