När är man mitt i livet?
Ser man det i siffror betyder det att jag ska leva i 100 år, tänker man på att vara mitt i livet familjemässigt så kanske jag har passerat den gränsen då mina barn är vuxna nu och familjepusslandet är mer eller mindre över.
Ser jag på min karriär i mitt arbete så känns det svårt eftersom jag sällan ser på arbete som karriär utan som olika uppgifter som bör lösas på olika sätt. Så där är jag nog mitt i livet hela tiden.
Tänker jag på min fritid och min hälsa så svarar jag nog ja. I det avseendet är jag nog mitt i livet då jag anser att jag har både tiden och en kropp som i dagsläget inte ger mig speciellt många krämpor. Ser jag på kärleken så känns den som evig!
Men ska jag vara riktigt ärlig så tror jag inte på denna fras att vara mitt i livet. Jag ser på livet som ett pärlhalsband, där pärlorna står för viktiga ögonblick och händelser i mitt liv. Jag väljer att tro att mitt pärlhalsband kommer fortsätta att vara rikt på pärlor som sitter tätt ihop. Allt beror på hur vi kan glädjas åt den lilla pärlan i vardagen. Men vi är och fungerar olika och har olika förutsättningar och det innebär att vi alla bär vi olika pärlhalsband. Hur ser ditt pärlhalsband ut, och var tar pärlhalsbanden vägen efter vår död?
Avslutar detta blogginlägg med dikten Skogssjön av Edith Södergran:
Jag var allena på solig strand
vid skogens blekblå sjö,
på himlen flöt ett enda moln
och på vattnet en enda ö.
Den mogna sommarens sötma dröp
i pärlor från varje träd
och i mitt öppnade hjärta rann
en liten droppe ned.
Läs mer på Seniorvärlden