Ensamhet ökar risken för demens

Tidigare studier har visat att den som lever ensam i medelåldern har dubbelt såg hög risk att drabbas av demens och Alzheimers sjukdom senare i livet, i jämförelse med personer som är gifta eller lever i parförhållande. Nu visar ny forskning vid Karolinska institutet att den största riskfaktorn är att leva ensam och att detta livsförlopp är skadligare än att känna sig ensam.

Redan 2009 slog forskare fast att leva ensam ökar risken för ohälsa och demens. Resultaten kom från en befolkningsstudie och intervjuer med 1 409 personer, män och kvinnor i 50-årsåldern, som bodde på två orter i östra Finland.

I den uppföljande studien 20 år senare undersökte forskarna om det fanns någon skillnad i förekomsten av demens hos dem som levde ensamma eller i parförhållande. Resultaten väckte stor uppståndelse när det visade sig att samlevnad med någon minskade risken för demens med 50 procent.
Studien leddes Miia Kivipelto, professor i klinisk geriatrisk epidemiologi vid Karolinska institutet, KI.

Påtvingad ensamhet farligast
I forskningsgruppen ingick också Krister Håkansson, medicine doktor vid KI och ytterligare uppföljning av intervjumaterialet visar att det är ensamheten i sig som är den stora riskfaktorn.
– Det visar att sammanboende eller inte har kopplingar till hälsa senare i livet, säger Krister Håkansson.
Men, påpekar han, det spelade också roll varför man var ensam, om det var självvalt eller påtvingat.

Till den första studien på 70-talet har man förutom uppföljningen på 90-talet också kunnat tillfoga ytterligare material från de personer som ursprungligen var med, tack vare olika register och ytterligare studier. Det innebär att forskarna har data från samtliga 2 000 personer som tillfrågades att delta.
– Det visade sig att de som levt tillsammans klarat sig bäst och hade minst risk att drabbas av demens och Alzheimers sjukdom. Och de som levde ensamma och kände sig ensamma klarade sig sämst.
Att leva ensam var förknippat med högre demensrisk, men de som förlorat en partner mitt i livet och fortsatt att leva ensamma hade en högre risk än singlar.

Minskad risk för parboende
Samtidigt visade resultaten att känslor av ensamhet var förknippat med ökad demensrisk, men bara för dem som också bodde ensamma.
– Att vara sammanboende verkar skydda, eller neutralisera effekten av att känna sig ensam, säger Krister Håkansson.

Det är viktigt att vara uppmärksam på om människor är nedstämda eftersom det ökar risken för demens.

Studien visade också att känslor av hopplöshet ökade risken för demens – oberoende av om man levde ensam eller inte.
– Det är viktigt att vara uppmärksam på om människor är nedstämda eftersom det ökar risken för demens. Och det kan också vara avgörande att jobba med de sina sociala relationer och ingå i en social gemenskap.
Vad kan man då göra själv för att minska risken för demens oavsett civilstånd?

– Forskning har visat att ett aktivt liv på olika plan – fysiskt, socialt och intellektuellt skyddar mot demens.
– Det finns även resultat som tyder på att det är viktigt att hålla koll på blodtrycket, att äta en varierad kost med mycket grönsaker, fisk och nyttiga oljor. Och att undvika stress och sova ordentligt.
Krister Håkansson påpekar att det också är viktigt att komma igång med rehabilitering och träning efter en stroke. Även miniinfarkter som knappt märks och förträngningar i blodkärlen som tillfälligt stryper blodtillförseln, så kallade tia, kan på sikt öka demensrisken.

  • Så får du ett friskare liv
    Motion – Fysisk aktivet i alla dess former är positivt.
    Bra mat – Medelhavskost, mer fisk, frukt och grönsaker, fleromättet fett i stället för mättat och mindre rött kött.
    Social gemenskap – Föreningsliv, vänskapsrelationer och parrelationer skyddar mot ohälsa och demens.

Den nya artikeln kommer i aprilnumret av Scientific American. Artikeln heter ”A rare success against Alzheimer’s och är skriven av Krister Håkansson och Miia Kivipelto.

Text Ullacarin Tiderman Foto Ullacarin Tiderman

Senaste artiklarna