Anhöriga tar över när samhället backar
Allt fler anhöriga ger omsorg till en närstående äldre i Sverige, och antalet ökar. I dag är det 1,3 miljoner personer som ger anhörigomsorg i olika omfattning, bland annat på grund av neddragning inom äldreomsorgen. Jämfört med 1980 var det 25 år senare 100 000 färre oavsett ålder som fick hemtjänst – samtidigt som antalet 80 år och äldre ökade med mer än 200 000.
Anledningen till att allt fler äldre får omsorg av en närstående beror också på att antalet platser i särskilt boende har minskat med 25 procent sedan 2000, under 2001 till 2012 försvann 30 000 platser.
Enligt rapporten Anhöriga som kombinerar förvärvsarbete och anhörigomsorg, sammanställd av Ann-Britt Sand för Nka, Nationellt kompetenscentrum anhöriga, sparar samhället 181 miljarder kronor varje år.
Press på minskade utgifter
Anhöriga har således blivit en viktig ekonomisk faktor och i rapporten menar författaren Ann-Britt Sand, forskare och lektor vid institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, att det beror på en ökad press att minska de offentliga utgifterna.
– När vården flyttas till den enskildes hem flyttas också en större andel av detta ansvar över på den enskilde och på anhöriga, skriver hon i rapporten.
Trots utvecklingen av olika typer av äldreomsorg, har anhörigas hjälp fortsatt vara den största hjälpkällan för äldre människor, och i samband med minskningen av den samhälleliga välfärden har detta blivit extra tydligt, menar Ann-Britt Sand.
Äldre föredrar hemtjänst
Men anhörigomsorgen ska bygga på frivillighet, enligt den lagstiftning vi har. I Sverige är omsorg om äldre och handikappade ett samhällsansvar och människor har rätt att få hjälp och stöd oberoende av familjesituation. Forskning har också visat att de äldre, om de kan välja, föredrar att få hjälp via hemtjänst, i stället från någon anhörig.
– Medan samhället försöker hålla nere kostnaderna för offentliga utgifter genom att uppmuntra anhörigomsorg, måste därför frågan ställas om vad det blir för effekter. Att ta rollen som anhörig omsorgsgivare kan både vara ett personligt val och/eller en strukturell nödvändighet.
Finns alltid en kostnad
Anhörigomsorg innebär en enorm ekonomisk besparing för samhället. Det finns dock alltid en kostnad och någon som får betala. Och författaren menar att det är ofta svårt att förena omfattande anhörigomsorg med ett förvärvsarbete.
I sin rapport Att ge omsorg mitt i livet skriver forskarna Marta Szebehely, Petra Ulmanen och Ann-Britt Sand att många anhörigvårdare betalar ett högt pris för den omsorg de ger till sina anhöriga och priset är högre för kvinnor än för män.
De som vårdar en nära anhörig går ofta ner i arbetstid, säger upp sig i förtid eller väljer att pensionera sig tidigare till följd av det ansvar de tar på sig för att utföra omsorgen. Detta medför att de får minskade inkomster och i förlängningen en lägre pension.
De flesta anhöriga tycker att det känns bra att ge vård, hjälp och stöd, men de känner också stress och oro. Många drabbas av ohälsa både fysiskt och psykiskt. Framför allt gäller det kvinnor, när de försöker jobba samtidigt som de ska hjälpa sina närstående.
Högutbildade köper hjälp
Annan forskning visar också att minskad offentlig omsorg ger olika konsekvenser beroende på vilken socialgrupp man tillhör. Medan äldre med högre utbildning skaffar hjälp via service på den privata marknaden, gör de med en lägre utbildning inte det.
Det som inträffat är att mycket av det arbete som tidigare sågs som en offentlig uppgift har lagts över på anhöriga. Två tredjedelar av alla äldre som behöver hjälp, får den från en anhörig eller vän som de inte bor tillsammans med. Anhöriga i alla grupper har ökat sina insatser men framför allt gäller det döttrar ur arbetarklassen. En förklaring till att döttrar i arbetarklassen har ökat sina anhöriginsatser kan således sökas i de förändringar som skett inom den offentliga äldreomsorgen. Högutbildade personer, eller deras anhöriga, köper i högre utsträckning tjänster.