”I Berlin får gamla ha roligt!”

Cecilia Stickler har levt längre i Tyskland än i Sverige. På bloggen ”Den svenska pensionären i Berlin” filosoferar hon om livet som ”pangis” i den tyska huvudstaden.

– När jag är i Sverige är jag tysk, men här känner jag mig mycket svensk! Säger Cecilia Stickler, som bott i Tyskland i snart 50 år.

Den pensionerade domstolsöversättaren hälsar välkommen i lägenheten i centrala Berlinstadsdelen Wedding, ett stenkast från murens forna gräns. 1964 tog den då 19-åriga Stockholmskan ett sabbatsår efter studenten för att läsa konsthistoria i Berlin. Kärleken fick henne att stanna kvar och under åren har hon hunnit med att bo i Göttingen, Aachen och Frankfurt. Till lägenheten i Berlin flyttade hon för fem år sedan, efter att ha skilt sig för andra gången i livet.
– Två gånger gift och två gånger skild. Sedan räcker det, säger hon med ett skratt.

Träffsäkra kåserier
Humorn är ständigt närvarande, både i samtalet och i det ljust och modernt inredda hemmet, där vykort med citat som: ”Män? Om jag vill bli besviken spelar jag på Lotto”, eller ”Ur skärvorna av mitt liv bygger jag en discokula och dansar under den” dyker upp lite varstans. Den är också en röd tråd i Cecilia Sticklers två bloggar som hon skriver på svenska och tyska. Med både djup och träffsäkerhet behandlar hon allt från dejting som ”pangis”, som hon kallar det, till åldrande, skilsmässor, knepiga grannar och tyska matbutiker. De svenska kåserierna har hon samlat i en bok med illustrationer av dottern Sophie. Men bloggandet har också lett till något mindre önskvärt.

Två gånger gift och två gånger skild. Sedan räcker det.

– Ja, jag har fått en liten stalker. Det är en man som skickar anonyma vykort till mig från olika håll i världen. Vackra kort i guld där det står sådant som ”I love Cecilia”. Sist var det från Rumänien, ”Dracula hälsar”, stod det, berättar hon utan en tillstymmelse till obehag.
– Äsch, det där oroar mig inte ett skvatt. Jag är inte rädd för så mycket, konstaterar hon.

Vardagen ger stoff
Oräddheten är något av Cecilia Sticklers signum. Efter flytten till sin nuvarande bostad fick hon snart grannarna att lyfta på ögonbrynen med sina försök att få ordning på kvarteret, som är ett av Berlins mindre bemedlade.
Som medlem i kyrkorådet, skolföreningen och kvartersrådet, ombudsman på ett vårdhem och skribent i stadsdelstidningen får hon också gott om material till sina kåserier. På Cecilia Sticklers blogg finns både segrar och nederlag i kvarterspolitiken humoristiskt skildrade, som den gången hon gav grannarna spader genom att ställa ut allmänna utemöbler, eller en segdragen kamp för bättre gatubelysning.

Det är så skönt i Berlin, för här får man vara som man är.

– När jag kom hit tyckte de att jag var så konstig för att jag gick runt och plockade upp skräp och slängde i papperskorgarna. Jag är lite av en revolutionär verkar det! Men jag tycker det är orättvist att detta ska vara ett nedgånget område när det är så centralt och grönt, säger hon.

Mer att göra i Berlin
Lite gammaldags kan det vara i Tyskland och Cecilia Stickler uppfattar det som att svenska pensionärer är mer aktiva och sportiga än sina tyska motsvarigheter. I Berlin däremot finns det mer att göra för människor i alla åldrar, menar hon.
– När min gamla skolklass var på besök i Berlin var vi ute och dansade, gamla och unga och familjer på samma ställe. Sådant finns inte i Sverige, berättade de. Jag vet en man som jag brukar se ute som säkert är 100 år gammal och liksom sveper över dansgolvet, säger hon och fortsätter:

– Det är så skönt i Berlin, för här får man vara som man är. Det är väldigt tolerant. Jag skulle kunna gå ut i pyjamas och ingen skulle höja på ögonbrynen. Här får man ha roligt när man är gammal!

  • Tyskland för pensionärer
    Enligt EUs statistikbyrå Eurostat lever 21 procent av de tyska äldre under fattigdomsgränsen, vilket innebär att de lever på mindre än 60 procent av en medelinkomst.
    I Natixis årliga undersökning Global Retirement Index för 2016 hamnade Tyskland på sjunde plats på listan bästa länder att pensionera sig i (Sverige tog plats fem). Höga poäng inom områden som livskvalitet och materiellt välbefinnande vägde upp de låga omdömena om tyska pensionärers finansiella välstånd, som mättes vara på nivå med långt mindre utvecklade länder.

Cecilia Stickler trivs i Berlin.

Text Eva Paulsen Foto Eva Paulsen