Fallolyckor kan förebyggas

Fallprevention görs i alltför liten utsträckning och skillnaderna är stora mellan olika delar av landet, skriver liberalerna Anna Starbrink och Barbro Westerholm i en debattartikel i Dagens Medicin.

En enkel fallolycka kan få ödesdigra konsekvenser. För äldre personer kan snubblandet på en mattkant eller vurpan på en hal gångväg leda till livslånga skador eller i värsta fall döden.

Från vårdens sida kan man inte känna till olika fallrisker på förhand, men om en fallolycka med inläggning i slutenvård inträffar bör man föra en fallriskbedömning göras. Kognitiv bedömning tillsammans med läkemedelsgenomgång och eventuellt behov av stöd, till exempel larmmatta, halksockor med mera, menar debattörerna.

Det kan också handla om den fysiska miljön: material, räcken, belysning och möjlighet att larma på hjälp. Vi ska diagnostisera och behandla osteoporos, och givetvis utveckla själva vården och rehabiliteringen för dem som ändå drabbas. Allt detta behöver ske regelmässigt, skriver de i debattartikeln.

Att förebygga fallolyckor är ett ansvar för många aktörer andra än vården, inte minst landets kommuner. Det handlar om att identifiera och undanröja risker i ännu större utsträckning – ett arbete som behöver ske i äldre personers hem och närmiljöer, skriver Anna Starbrink, hälso- och sjukvårdsregionråd, Stockholm samt Barbro Westerholm, riksdagsledamot bland annat.

Och avslutar:
”Fallprevention får inte prioriteras ned eller glömmas bort. En fallolycka som hade kunnat förebyggas ska inte leda till att en människa förlorar fotfästet i livet.
Årsrika människor ska kunna leva livet, hela livet, utan att hejdas av en onödig olycka – utan att förvisas till det glömda Sverige.”

Text Ullacarin Tiderman Foto iStockphoto

Senaste artiklarna