Lust till konst levande hemma hos Siv

När Siv Appelqvist öppnar dörren till sitt hem i Lund, ursäktar hon sig för sin spruckna läpp. Oturligt råkade hon falla över sin rollator dagen innan mitt besök. ”Men det är ingen fara med mig, försäkrar hon och öppnar dörren på vid gavel.
Läppen är sydd med sju stygn, men det hade kunnat gå värre. Det är hon medveten om.

För tio år sedan debuterade hon som konstnär när hon blev antagen till Liljevalchs vårsalong 2008. Då hade Siv Appelqvist precis börjat måla som tidsfördriv när hennes man blivit sjuklig och sängliggande.
– Han hann med och uppleva att jag blivit antagen till Vårsalongen och gladdes mycket åt min framgång, säger hon.
I december 2007, strax efter att hon fått beskedet från Liljevalchs, gick hennes man bort.
– Han var världens bästa, en redig och renhårig man, säger hon. Och en fantastisk kolorist. Det där med färger, det kunde han.

Nu tio år senare har hon varit representerad på Vårsalongen vid sex tillfällen, så även denna gång. Och alla hennes tavlor har sålts redan första dagen. När hon möter Liljevalchs chef Mårten Castenfors, en av jurymedlemmarna som väljer ut de verk som ska få plats, får hon alltid en kram. Och i en videoinspelning från utställningen har han deklarerat att så länge Siv Appelqvist fortsätter att skicka in tavlor, kommer hon att finnas med.
– Ja, han har ett gott öga till mig, säger hon och skrattar.

Säregen stil
Mårten Castenfors har kallat hennes konstnärliga stil gammalmordernist, en underfundig, geometrisk, tidskänslig stil med hög kvalitet.
Hon är pigg och alert och det är svårt att tänka sig att denna paranta dam i grå kofta och svart pälskrage börjar närma sig 93.
– Ja, om jag får ha hälsan och vara frisk, säger hon utan omsvep. Rollatorn såg hon inte, trots att den stod precis framför henne.
– Det är inte lätt att bli så här gammal, förklarar hon.

Redan i dörröppningen fångas man alla vackra föremål, av att man stiger in i ett konstnärshem. Runt om i lägenheten finns tavlor som hennes man, konstnären Börja Appelqvist, målat, här finns skulpturer, bruks- och konstföremål, vackra möbler som hon själv restaurerat och målet. I taket ser man intrikat invecklade pärlprydda lampor i egen design. Och i ateljén hänger numera hennes tavlor, de flesta i tusch, men hon använder även akrylfärg.
– Jag har alltid varit lite pysslig. Jag tycker om att ha något att sysselsätta mig med.

Den ofrivillige konstnären
Kanske man kan kalla henne den ofrivillige konstnären. Det var ju inte något medvetet val, eller kall, utan snarare en förlängning på hennes eget konstintresse som gjorde att hon började måla.
– Det finns så otroligt många duktiga konstnärer, men det är svårt att slå igenom och att kunna leva på, konstaterar hon.

Hon mötte sin man tidigt i livet, de var båda kring 21 när de gifte sig. Och hon har, som brukligt var för många kvinnor, kombinerat sitt konstintresse med ett ”riktigt” arbete, hem och familj. Under många år arbetade hon som mottagningssjuksköterska på en psykiatrisk barn- och ungdomsmottagning i Kristianstad och från den tiden har hon fortfarande flera vänner kvar.
– Jag kallar dem mina barn. De var ju så unga när vi började arbeta tillsammans. Men tänk, nu är de också i 70–80-årsåldern. Två av personerna i den här gruppen som fortsatt att träffas efter pensionen, bland annat i en gemensam bokklubb, deltog också i årets vernissage av Vårsalongen på Liljevalchs i januari.
– Ja, tänk att vi fortfarande träffas. Det är fantastiskt.

”Det gäller att hålla igång”
Hon har funderat var hon får sina idéer ifrån och konstaterar att motiven bara kommer. Det är en inre fantasi och ett flöde som får sitt uttryck i de bilder som växer fram på duken.
– Jag har funderat på hur jag har tänkt och hur de kommer dit, säger hon, Men den frågan har jag inte kunna reda ut.
Hon har fått höra att hennes målningar är samhällstillvända och så kanske det är, medger hon. Men själv säger hon att om hon bara börjar i en hörna så kan det bli något.
– Jag blir överraskad själv. Att det blir något av det, gör mig förvånad. Men det är roligt.

Kommer du att skicka in nya alster till Vårsalongen 2019?
– Ja, man får se. Så länge jag är frisk och kry och kan sitta ner och jobba. Det gäller att hålla igång medan man kan.

Siv Appelqvist
Född: 5 september 1925, fyller 93
Familj: Dottern Kristina Appelqvist, keramiker
Bor: Lund
Aktuell: Ställer ut med verket Samlaren på Vårsalongen, Liljevalchs Stockholm. Utställningen pågår till den 25 mars.
Mer på Liljevalchs: Nästa stora begivenhet är en utställning med Lars Lerin, den18 maj – 9 september.

Vårsalongen på Liljevalchs: Vårsalongen är en jurybedömd utställning som varit en publikmagnet sedan 1921. Till 2018 års Vårsalong kom 2 423 ansökningar, därav nästan två tredjedelar från kvinnor. Juryn valde ut 284 verka av 137 konstnärer, 79 kvinnor och 58 män, och medelåldern är 49 år. Yngst är en 19-åring från Norrköping och äldst, i år liksom förra året, veteranen Siv Appelqvist från Lund som 2018 fyller 93.
Ett 60-tal av de uttagna kommer från Storstockholmsområdet och en deltagare kommer från Helsingfors. I övrigt är spridningen som vanligt stor, från Brännö till Gotlands Tofta, från Luleå till Lund.

Se Vårsalongen på Youtube
De senaste åren har över 80 000 besökare kommit för att se Vårsalongen. Men eftersom alla inte har möjlighet att fysiskt ta sig till Djurgården i Stockholm har Liljevalchs chef Mårten Castenfors liksom tidigare år, i samarbete med det kommunala bostadsbolaget Micasa, gjort en film där vi blir guidade genom utställningen.

Till Vårsalongen

Text Ullacarin Tiderman Foto Ullacarin Tiderman