Med Spencer i Krakow

I ruskmånaden november får Snart 61-åringen från Finland och kusinbarnet Nyss 20-åringen från Sverige en knapp vecka tillsammans i Krakow.
Det är ett och ett halvt år sedan senast, då var de i Prag och den äldre förundrades gång på gång över den yngres blixtrande intellekt och djupsinniga filosofiska funderingar.

En avgörande skillnad har inträtt; Den yngre är inte längre i något avseende ett barn. Det är två vuxna som under några intensiva dagar upplever den charmiga gamla polska staden.

Nyss 20-åringen läser teologi på andra året i Uppsala och uppvisar stort intresse för katolicismen. Snart 61-åringen lär inte bli katolik, ej heller ansluta sig till någon annan religiös eller politisk rörelse. Men han lyssnar intresserat på den yngres utläggningar kring nattvarden, Jungfru Maria och liberala versus konservativa katoliker.

Nyss 20-åringen är ett riktigt modelejon och på en av stadens finaste restauranger påpekar han för Snart 61-åringen att kyparen knäppt sin kavaj fel.
Intressant, tänker den äldre, som har fullt sjå med att om morgonen hitta ett par strumpor av samma kulör…

Det gås på krogen varje kväll – ty sådant är billigt i Polen. Av och till ber den yngre ivrigt den äldre att demonstrera sina språkkunskaper, exempelvis när det sitter ett gäng fransmän vid bordet bredvid.
Men Snart 61-åringen orkar inte, vill inte och förklarar för Nyss 20-åringen att han numera fullständigt saknar intresse att öva främmande språk (nåja, förutom nygrekiska…).
Så det blir den yngre som får sköta snacket med kyparna, ringa och göra bordsbeställningar, etc.

Släktingarna avslutar varje afton med en nattfösare på Nyss 20-åringens rum och när Snart 61-åringen fått sjunga duett i ”Det strålar en stjärna” överlämnar han sig i morfei armar, nöjd med dagen och med att ha ett så förunderligt kusinbarn.
Vilken ju dock ej längre är något barn.

Läs fler inlägg på Seniorvärlden.

Text Sören Viktorsson

Senaste artiklarna