Sötsurt med Spencer

Hösten står för dörren, men denna gång är allt inte riktigt som förr. Planerar inte längre några resor till främmande världsdelar. Delvis hör det kanske ihop med skral ekonomi och tilltagande ovilja att utsätta sig för jetlag.
Till det kommer, att har man kuskat runt några veckor på Nya Zeeland finns inte något än mer avlägset resmål att drömma om. Udda terapi – inte sant?

En tur till Grekland ska det dock bli om några veckor. Första kvällen i Pireus på taverna med lokala vänner. Sedan upp i ottan och cirka fyra timmars resa med färja till ön Syros. Byn Azolimnos på Syros är idealisk ur den synpunkten att där finns ingenting att göra, förutom att varva ner samt njuta av havsstranden och tavernornas förstklassiga utbud.
Projektet att tillbringa aftnarna med grekiska vänner uteslutande på deras modersmål ter sig alltmer ouppnåeligt. Dels på grund av utebliven studieflit och dels utifrån en tilltagande insikt om vilket grammatiskt komplicerat och vad ordförrådet anbelangar tidskrävande språk nygrekiskan faktiskt är.

Kul då att Mittens Rike finns! Enda långväga resan som hägrar – kanske till våren och om plånboken då tål det – är till Kina med kära svenska kusinbarnet Spencer. Jag vill ta honom till kinesiska muren – men inte dit turisterna flockas utan ett muravsnitt jag råkar känna till och som få utlänningar besökt.
Jag vill ta honom på kvällsutflykt i Peking – men inte till turistfällorna utan ut i gränderna och till små restauranger dit nästan bara kineserna själva hittar. Jag vill ta honom med tåg från Shanghai till närbelägna Hangzhou och sedan med båt ut på sötvattensjön Xi Hu (”Västra Sjön”).

Om aftonen ska vi äta den berömda Xi Hu Tang Cu Yu, (”Västra Sjöns sötsura fisk”) nedsköljd med välsmakande kinesiskt vin. Månne om inte den äldre släktingen då också för en kort stund ska drömma om att även han är 19 år.