De många bristerna i pensionssystemet har hittills medfört att Sveriges pensionärer blivit Nordens fattiga kusiner. Vi har rört oss från toppen till botten, skriver debattören Jöran Rubensson i ett debattinlägg i Göteborgs-Posten.

Sveriges pensionärer Nordens fattiga kusiner

I en debattartikel i Göteborgs-Posten vill debattören Jöran Rubensson uppmärksamma läsarna på att ett pensionssystem som inte håller vad det lovar riskerar att förr eller senare att kollapsa.
Han vill se en höjning av avsättningen till inkomstpensionen, men pekar också på möjligheten att använda AP-fonderna, som har som syfte att vara en buffert i pensionssystemet.

Jöran Rubensson

Ett pensionssystem som inte håller vad det lovar och som ständigt måste lappas och lagas riskerar förr eller senare att kollapsa. Det riskerar dessutom att på sikt hota hela samhällskontraktet. Ändå sägs det att den genomsnittlige pensionärens köpkraft är god. Men det beror i stor utsträckning på att tjänstepensionen, som var tänkt som ett komplement till den allmänna pensionen, nu snarare får ersätta de låga allmänna pensionerna. Och det blir en halv miljon löntagare inte hjälpta av som saknar tjänstepension, skriver debattören Jöran Rubensson, tidigare förbundsordförande i SPRF, som 2016 blev en del i SKPF pensionärerna.

 

Han fortsätter:
En viktig inkomstkälla som inte uppmärksammats i debatten är AP-fonderna. Märkligt, kan tyckas, eftersom syftet med dessa är att pengarna ska användas som buffert i pensionssystemet. AP-fondernas avkastning var under perioden 2002-2020 i genomsnitt 65 mdkr per år, enligt regeringens senaste fondredovisning. Och AP-fondernas samlade kapital uppgick vid utgången av år 2020 till cirka 1 700 mdkr, vilket motsvarar mer än fem års utgifter för inkomstpensionerna.

Till debattartikeln

Text Ullacarin Tiderman Foto IStockphoto

Senaste artiklarna