Det finns så många berättelser jag skulle velat skicka till Astrid Lindgren. Berättelser som skulle gett uppslag till nya böcker av typ ”Mio min Mio”. Men kanske ändå inte, för mina berättelser har inte alltid ett lyckligt slut. Eller skulle kanske hon kunnat ordna med det också. För hon kunde ju påverka politiken med sina […]
Mohamad Safar Nabizade var 16 år när han kom till Sverige som flykting under den stora migrationsvågen 2015. Då skulle vi öppna våra hjärtan. Svenska folket upprördes över krigets fasor och vi ömmade för alla ensamkommande barn på flykt. När Safar fyllde 18 skulle han avvisas, men Gun Wåhlin och hennes man Staffan, blev Safars svenska familj. Till våren blir han klar undersköterska. Han har sex månader på sig att skaffa ett jobb, annars måste han lämna landet.
Tillhör det åldrandet att man ofta sitter och funderar på vem man är och vem man blivit? Jag var och är vad man förut kallade ”rödstrumpa”, min unga vuxentid sammanfaller med framväxten av Grupp 8 och Kvinnobulletinen var husorgan och sånger som ”Vi tjejer…” får mig att längta tillbaka.