Östeuropas kvinnor vårdar Italiens gamla

Låga födelsetal och en åldrande befolkning är ett växande problem i Italien. Allt fler äldre behöver omvårdnad, vilket oftast sker i hemmen eftersom äldrevården är dåligt utbyggd och en placering på hem fortfarande ses som en sista utväg om det inte finns några levande släktingar. Badante kallas kvinnorna, oftast från Östeuropa, som vårdar de äldre.

Italien har EUs äldsta befolkning och ett av världens lägsta födelsetal. Enligt färsk statistik från Italiens nationella statistiska institut, ISTAT, föddes det under 2015 för första gången i landets 150-åriga historia färre än 500 000 barn.
Vore det inte för de över en miljon rumäner, som är den största invandrargruppen i Italien, varav en betydande andel kvinnor arbetar som hemhjälp och vårdare, skulle många äldre vara utlämnade till ensamhet.

Gina Turcin hade aldrig lämnat sitt hem i Slatina, en stad i södra Rumänien, när hon för nio år sedan bestämde sig för att tacka ja till att ersätta grannen som kommit tillbaka från ett uppdrag som hemhjälp i Italien på grund av hemlängtan.
Sedan dess är hon bosatt i Apenninerna i centrala Italien cirka en timma från den adriatiska kusten. Jag träffar henne hemma hos Edda Pagnani i byn San Michele.

Sviktande ork och minne
Edda är 86 år och skulle helst vilja klara sig själv, men den bristande orken, sviktande minne och de tilltagande skakningarna, som hennes parkinson orsakar, tillåter henne inte ens att genomföra de mest basala sysslorna längre. Gina hjälper henne med i stort sett allt: klä av och på, toalettbesök, matlagning, städning.
– På sistone har jag inte ens klarat att slutföra ett parti kort, säger Edda uppgivet, som under större delen av sitt liv har varit en både flitig och skicklig kortspelare.

Trivs i varandras sällskap
Gina serverar kaffe och nybakade friterade bakverk, inte helt olika munkar, men betydligt mindre och med en antydan till citronsmak och honungsglasyr. Redan de första dagarna i landet började Gina kopiera hushållssysslorna, inklusive matlagning, för att laga de traditionella rätter som äts här.
De har lärt sig att trivas i varandras sällskap och Gina är noga med att Edda ska må bra och få vara ute så mycket som möjligt. De är ofta ute och går och ses ofta på bänken vid byns handelsbod tillsammans med någon av byns 230 invånare.
En granne tittar förbi. Hon undrar om Gina möjligtvis känner någon rumänsk kvinna som letar arbete. Gina lovar att höra efter.

På sistone har jag inte ens klarat att slutföra ett parti kort.

Om det tidigare var industrin som lockade folk till trakten, så är behovet nu snarare medmänsklighet. Italien har aldrig riktigt återhämtat sig från den ekonomiska krisen 2008, men hushålls- och omsorgsarbete har ökat snabbt sedan 1990-talet. Enligt Observatoriet för hushållsarbetare har antalet personer som är sysselsatta inom sektorn nästan femdubblats mellan åren 1995 och 2013.
Det finns ingen tillförlitlig statistik i en sektor där två av tre arbetar utanför den reguljära arbetsmarknaden, men en siffra som nämns är 830 000 familjeassistenter, varav 90 procent kommer från ett annat land. Totalt beräknas runt en miljon italienska äldre få hjälp av en hemvårdare från Östeuropa, Rumäninen, Bulgarien, Georgien och Ukraina.

Har barn i hemlandet
Gina har liksom de flesta kvinnor som arbetar i Italien barn i hemlandet. Hon pratar med dem och sin mamma varje dag, och varje månad skickar hon i stort sett hem allt hon tjänar. De enda utgifter hon tillåter sig är telefon och det mest nödvändiga. De ”vita föräldralösa” brukar de kallas, som i Rumänien beräknas omfatta runt 350 000 minderåriga.
– Jag har aldrig sparat ens 150 euro till mig själv en månad, säger Gina.

Lönerna ligger på mellan 600 och 750 euro i månaden i den här regionen. I södra Italien tjänar en badante mindre och i norr mer. Gina har också rätt till en vilodag, men brukar i stället ta ledigt och uträtta något ärende en halvdag då och då när hon behöver.
Ett par dagar senare får hon höra om en ung kvinna i Rumänien, som är beredd att komma till Italien för att arbeta som badante, men hon måste bekosta resan på vinst och förlust för att presentera sig och provjobba. Ett riskfyllt projekt för den med små resurser.

De flesta italienska familjer vill ha en äldre kvinna med erfarenhet och tålamod att vara hemma i stort sett dygnet runt, enligt Gina. Det vanligaste sättet att hitta en person är via kontakter och rekommendationer.
– Det minskar risken för problem, och uppstår det ändå problem blir personen som förmedlat kontakten inblandad. Också det är ett stort ansvar, säger hon.

 

Text Christina Sandberg Foto Christina Sandberg