En dag är detta över

Plötsligt kan man inte träffa andra människor som man brukar. Rörelsefriheten begränsas av att man måste ta sig fram till fots.  Inga resor med kollektivtrafik. Vad gör jag med den tid jag har fått till förfogande genom corona-karantänen?  Tid att vara med mig själv, leva med mig själv, vara där i mitt eget inre utan att störas av brus från omvärlden.  Tid att vara sin egen människa.

Mitt liv med Corona

Dessvärre tycks det som att jag tar varje tillfälle till att slippa vara med mig själv. Jag söker alla sorters förströelser: läsa de olästa böckerna som har travats under en lång period, se några av alla nya tv-program som vi har fått, kolla serier på Netflix (fast det stör mig att många serier där är dubbade). Städar lådor och har till och med börjat snegla på bokhyllan.

Min första reaktion på varningarna var trots. Som 80-åring är jag så klart nära döden, varför skulle jag avstå från att träffa mina barn och barnbarn den korta tid jag kan ha kvar?  Sen fattade jag att det handlade om att inte belasta samhällets knappa resurser, inte ställa till det och stå i vägen för dom som bättre behöver.  Bara att gilla läget och hålla sig på behörigt avstånd.

Högen av olästa böcker minskar undan för undan och högen av mer eller mindre lyckade akvareller  ökar efter hand. Jag älskar akvarellmåleri men kärleken har hittills varit obesvarad. Jag har inte klarat av det i brist på tålamod. Nu är det dags att söka tålamodet, försöka leva med mig själv, färgerna, penslarna och papperet. Det går sådär, men trägen vinner. Snart är akvarellpapperet slut, då får det bli oljefärg och duk. Såna har jag att måla över.

Jag har Stockholms trevligaste grannar och behöver aldrig känna mig isolerad. Min 80-årsfest blev såklart inställd men grannarna kompenserade genom att ordna överraskningsparty på vår gård med sång och tårta och ballonger och blommor. Vi har en stor altan och när grannarna ställer till med grill-party hör dom av sig och frågar om jag vill ha – ska vi komma ner med en tallrik eller kommer du och hämtar? I entrén finns en lista med namn och nummer på grannar som erbjuder sig att handla åt mig och jag skäms nästan över att inte ha utnyttjat det tillräckligt. Butikerna i mitt centrum har extra öppet-tider för oss i riskgrupp och nu börjar det finnas tider för att få sina varor hemkörda.

Mina dagar har fått en struktur med hålltider: kl 09:10 gympa med tv, kl 10:00 promenad med en jämnårig granne, kl 11:30 radioföljetongen (den senaste veckan noveller) . Lunch, middagslur och så lägesrapporten kl 14.  Sen kommer eftermiddagens aktiviteter – måleri, trädgårdssysslor eller bara sitta i solen och läsa en bok. Tv-kväll och så tidigt i säng.

En dag är detta över. Då ska jag ordna en födelsedagsfest med många deltagare. Jag hoppas att kunna ha den utomhus på vår gård, med grillar och färska grönsaker. Till dess gillar jag läget och håller mig i skinnet. Det går verkligen ingen nöd på mig.

Läs mer på Seniorvärlden

Text Birgitta Fransson