Jan Andersson vill rädda Östersjön genom att odla musslor.

Janne vill rädda havet

Havet var hans arbetsplats. Under alla år som dykare såg han förändringar på havets botten. När Jan Andersson blev pensionär ville han göra något för att rädda Östersjön och startade en musselodling som renar havet.

Jan Andersson, även kallad Janne dykare, var anläggningsdykare under sitt arbetsliv. Han arbetade med bygg- och anläggningsarbeten i vattnet.
– När jag har legat i vattnet och väntat på material, har jag tittat på musslor och matat fiskarna. Jag har sett förändringar på botten, att botten håller på att dö. Där väcktes mitt intresse, berättar Jan Andersson.
När han blev pensionär och fick arrendera ett fritidshus i Hagby fiskeläge, söder om Kalmar, fick han frågan om att starta en musselodling på försök i vattnet utanför. Direkt sa han ja. Odlingen startade 2009.
– Vi var pionjärer på den här sidan Östersjön. Nu finns några till musselodlingar i Sverige, berättar Jan Andersson.
Starten möttes av rejäla motgångar – två års tjocka istäcken förstörde odlingarna.
– Men utav misstagen lär man sig någonting. Vi hittade rätt form för att börja med musselodlingen.
Jan Andersson startade odlingen och sålde den till Kalmar kommun för två år sedan men han sköter den fortfarande. Han vill bidra till ett renare hav och hoppas att musselodlingen är en del i att göra havsmiljön bättre. Han har lagt ned både pengar och ideellt arbete.
– Är man intresserad av någonting så är det roligt att jobba med det, säger Jan Andersson.

Utanför Hagby fiskeläge i Kalmarsund guppar flera röda bojar på vattenytan. Längre bort syns Ölandsbron och Öland. Under bojarna finns näten som är 150 meter långa och ligger cirka 1,5 meter under vattenytan. Näten är fulla med blåmusslor.
Jan Andersson förklarar att det är för tungt att dra upp näten för egen kraft men han vill ändå visa platsen.
– Vi hade oväder i helgen och då såg jag att ett ankare hade drivit ned. Man kan jämföra musselodlingen med ett fruktträd. Blåser det för mycket, ramlar äpplena ner. Om det strömmar för mycket vatten och det gungar för mycket då ramlar musslorna av. Om man inte skördar, då blir det fallfrukt. Musslorna ramlar ner och dör.

Blåmusslorna som odlas är mindre än musslor som odlas på västkusten och som vi äter, men de mindre musslorna i Östersjön fyller ändå sin funktion. De tar upp kväve och fosfor när de filtrerar vattnet. Förutom att näringsämnen försvinner från havet när musslorna skördas, och övergödning därmed minskar, kan musslorna återanvändas. Musslorna som odlas i Kalmarsund används i dag som jordförbättringsmedel. En liten del blir biogas och förhoppningen är att också kunna använda musslorna som protein i djurfoder.
Jan Andersson har ofta besök från forskare från olika länder men även olika föreningar som vill veta mer om odlingen. Han märker att fiskar och fåglar gillar musslorna.
– Musselodlingen är som ett flytande korallrev, och drar till sig annan fisk. Ska man ha fisk, ska man ha en musselodling. Märlor trivs i musselodlingen och är i sin tur föda för fiskar.

Jan Andersson tittar ut över Östersjön. Han är tredje generationen dykare. Hans farfar och far var dykare. När han har varit ledig har han hållit sig på land och det har aldrig varit aktuellt för honom att nöjesdyka, till exempel i klara tropiska vatten.
– Många undrar men jag tycker inte om klart vatten. Jag får svindel och det är otäckt. Det låter kanske knäppt men är det grumligt kan jag gå ned hur långt som helst, säger Jan Andersson.

  • Musslorna renar vattnet
    Östersjön är drabbad av övergödning, som innebär näringsökning av gödande växtnäringsämnen, främst fosfor och kväve. Konsekvenser från övergödning är bland annat ökad algblomning, igenväxning och syrebrist i vattnet.
    Musselodlingar kan rena vattnet genom att musslor filtrerar vattnet när de tar upp plankton och lagrar näringsämnen som kväve och fosfor.
    När musslorna är fullvuxna kan de skördas, och den upptagna näringen förs bort från havet. De odlade musslorna kan återanvändas som jordförbättringsmedel, djurfoder, biogas eller mat. Musslorna kan skördas vartannat år.

Text Anna Smedberg Foto Kristina Wirén