I en kommentar till valet säger Barbro Westerholm: "Bra att Liberalerna klarade fyraprocentsspärren. Viktigt att använda de kommande fyra åren till att gå tillbaka till rötterna och utveckla modern socialliberalt politik. Politiken måste bygga på deklarationen för de mänskliga rättigheterna samt kampen mot de sju olika former av diskriminering som deklarationen tar upp.

Riksdagens äldste slutar – och fortsätter

Efter valet slutar Barbro Westerholm, Sveriges mest årsrika riksdagsledamot. Men hon gör det inte för att gå i pension. Hon gör det för att hinna klart med allt som riksdagsarbetet har hindrat henne från att göra. Och hon har bråttom.

Det snurrar snabbt i Barbro Westerholms huvud. Det är så mycket som hon vill säga och hinna med att hon knappt hinner slutföra meningarna innan hon fortsätter med nästa. Jag försöker prata om hennes position som riksdagens äldste ­ledamot, men det är inget som tycks ­intressera hennes särskilt mycket. Hon säger att det är mest vi i medierna som tycker det är spännande.

– Då och då får jag förfrågan att hoppa in som ålderspresident när ingen av talmännen kan sitta i kammaren. Jag har bara gjort det en gång, därför att jag har haft en sådan kalender att jag inte har kunnat hoppa av, säger hon.

Hon har helt enkelt inte haft tid att slösa bort arbetsdagarna med att leda riksdagens arbete, när det finns så mycket annat som ska hinnas med.

Ålderismen
Trots att hon har suttit två omgångar i riksdagen i sammanlagt 27 år, är hon inte klar. Mycket arbete återstår och planerna för det närmaste året är redan klara.
– Jag har bråttom, säger hon när vi träffas på det lilla café som ligger mitt på ön där Barbro och hennes man till­bringar så mycket tid de bara kan. Tänk så mycket tid vi har spenderat på regeringsbildningen med Decemberöverenskommelsen och sedan Januariavtalet. Hjälp! Det är ju timmar som jag hade kunnat använda till sakfrågor.

I oktober åker hon till Prag för att hålla ett föredrag för Age Platform Europé, som är en paraplyorganisation för äldreorganisationer inom EU. Eller som hon uttrycker det: hon ska greja med frågan. Och så håller hon sedan en tid på med en bok tillsammans med författaren Ingrid Kinne Lindgren.
– Vi håller på och skriver en bok om vad man konkret kan göra för att få till en synvända för att se årsrika människor som en tillgång i samhället, och inte som en tärande del, säger hon.

Hon är inne på samma spår som Marianne Rundström och Claes Elfsberg är i intervjun som du kan läsa på sidan 20 i det här numret.
– Det som inte minst under pandemin har blivit så tydligt är åldersdiskrimineringen, ålderismen. Att man buntar ihop alla 70-plussare och säger ”Isolera er, bli inga smittbomber. Tär inte på vården” – och inte såg dem som en tillgång.

Boken är tänkt att vara klar till den 15 juni 2023, som är FN-dagen för att synliggöra våld mot äldre.

Homosexuellas rättigheter
Något som Barbro Westerholm också kämpar hårt för är homosexuella rättigheter, eller rättare sagt HBTQi-frågorna. Hennes förståelse för att det finns människor som vill leva i partnerskap tillsammans med människor av samma kön började tidigt.
– Det var två män som arbetade i en ramaffär nära där vi bodde och när de gick hem höll de varandra i handen. Jag frågade min pappa varför de gjorde det och han förklarade att de älskar varandra på samma sätt som jag älskar din mamma. Och så var det inte mer med det. Det här är privatliv och här ska samhället så länge ingen kommer till skada inte in och reglera. Kärlek mellan två män, vad har vi med det att göra?

Hon berättar om den händelse som inträffade 1979, när Socialstyrelsen fortfarande ansåg att homosexualitet var en psykisk sjukdom. Som relativt nybliven generaldirektör för Socialstyrelsen träffade hon ett 30-tal personer som protesterade genom att sätta sig på Socialstyrelsens trappa. Efter det mötet tog det två månader innan hon fick bort det sjukdomsbegreppet. Sedan dess har HBTQi-frågor varit högt upp på Barbro Westerholms agenda.

Meningsfullt
Den väl tilltagna räkmacka som vi delar på när vi sitter på öns lilla fik är snart slut. Det är fullt av sommargäster som kommer och går, men under pandemins mörka vinterdagar blev det då egentligen stängda fiket en mötesplats för de 30-tal personer som hade sin pandemitillvaro på ön. Barbro och hennes man åkte ut till ön så fort det stor klart att riksdagsledamöterna skulle arbeta hemifrån. Den kom dit i mars 2020 och blev kvar till hösten 2021.
– Kaféet blev butik och hade öppet ett par timmar tre dagar i veckan, så att vi kunde handla mat, säger Barbro. Men efter ett par veckor frågade vi om hon inte kunde öppna kaféet också. Och det gjorde att då samlades alla här utanför påpälsade eller inte och pratade och pratade. Det är den mest fantastiska period vi har haft här ute.

Barbro Westerholm må lämna politiken, men sin älskade ö, som hon har varit på sedan barnsben, lämnar hon inte. Och hennes engagemang för åldersfrågor och HBTQi-frågor är starkare än någonsin.

Text Markus Dahlberg Foto Markus Dahlberg