Silver snipers har tid att ”döda”

När de fem grånande seniorerna i svarta bomberjackor kliver in i spelhallen dyker de unga spelarnas huvuden ihop, det tisslas och tasslas.
De får uppskattade nickar till hälsning och lite avundsjuka blickar – att vara en datorspelare i Silver snipers är coolt! 

De väcker uppmärksamhet när de släntrar in, alla över 60, två spelare har fyllt 75. Per-Arne ”Young Gun” Idenfors är yngst med sina 57 år.
Ungdomarna tycker att de är ”hippa” och de lever deras dröm – så som de skulle önska att de själva levde när de blir pensionärer.
– Mina barnbarn tycker att de har en häftig farmor som spelar Counter strike och förstår deras ”värld”. Vi har fått en jättefin kontakt och jag har fått hjälp och många goda råd. De är mina största fans, säger Inger ”Trigger Finger” Gottblad, 66.
Hon är glad att hon kan dela deras intresse och hävdar att datorspel inte alls är så hemskt som många gör gällande.

Inte bara för ungdomar
För några av spelarna började äventyret i november 2017. Det var datorföretaget Lenovo som ville satsa på ett seniorlag i e-sportspelet Counter strike. Monica ”Teen Slayer” Idenfors, 62, Öivind ”Windy” Toverud, 75 och Abbe ”Bir Die” Drakborg, 75 var de första som blev antagna efter intervjuer och testspel.
Efter avhopp kvalade även Inger ”Trigger Finger” Gottblad, 66 och Per Arne ”Young Gun” Idenfors in, trots att han egentligen var för ung. Över 100 hade svarat på annonsen och ville bli en i teamet. Företaget ville ha spelare över 60 år för att visa att datorspel och e-sport inte bara var något för ungdomar. Sina spelnamn bär de med stolthet.
– Det handlar om strategi och kvinnor är jätteduktiga på strategi. Men man måste vara snabb också – inte i benen, utan i huvudet, säger Monica Idenfors.
Vid deras första tävling Dreamhack i Jönköping spelade laget två matcher – och förlorade båda.
– Men vi satt några headshot, HS, och då dör motståndaren på en gång, säger Öivind Toverud och skrattar.

Krigsspel på lek
Det låter dramatiskt. Counter strike är ett krigsspel, med betoning på spel. Silver snipers betonar i stället skärpan, koncentrationen och att spelet kräver ett hälsosamt leverne. Monica Idenfors, berättar att hon blivit helt biten och hittills har spelat 327 timmar. De övriga ligger på mellan 25 och 50, men så har ju två spelare också kommit in lite senare, först i april 2018.
För att bli riktigt duktig krävs mellan 1 000 och 10 000 timmar – det är ett tidsperspektiv på tio till 15 år för att nå toppnivå.
Nu tränar de tillsammans två gånger i månaden och har då Tommy ”Potti” Ingemarsson, 38, som coach. En välkänd e-sportare med flera titlar i sitt bagage.

Åldern är bara en siffra
Hemma spelar de mot så kallade botar – en datorkontrollerad mot- eller medspelare i ett datorspel, och kan själva välja svårighetsgrad.
– Det gäller att äta rätt, röra på sig, sova bra. E-sport och hälsa hänger ihop, menar Öivind Toverud.
Monica Idenfors berättar att hon har träningsredskap hemma, Öivind Toverud löptränar och spelar golf, Inger Gottblad går ut med hunden.
– Det är ett bra sätt att förebygga alzheimer, menar Per Arne Idenfors och påpekar att åldern bara är en siffra.
– Vi var coola när vi var yngre och är samma personer i dag som tidigare – det är bara det yttre som förändras.
I maj spelade de mot Grey gunners från Finland och under året väntar flera spelevent. De har blivit utmanade av lag från Portugal och Frankrike och man har visat intresse för att tävla mot Silver snipers i Japan.

”Kan vara skönt med hårt skal”
På förmiddagen innan intervjun för Här&Nu blev spelarna filmade och intervjuade av det engelska tv-bolaget BBC.
– E-sport passar för alla – oavsett ålder. Jag har hittat en ny passion i livet, säger Inger Gottblad.
Lagets uppmaning till alla som vill lära sig något nytt, träffa nya vänner, söka nya utmaningar: Våga testa – det är ofattbart roligt.
– Om man är mjuk inombords kan det vara skönt med ett hårt skal, säger Monica Idenfors och ler.
– Det är så kul. Och man behöver inte vara rädd – det går inte att göra bort sig. Man kan sitta för sig själv, tävla med sig själv och bli bättre och bättre.

Text Ullacarin Tiderman Foto Ullacarin Tiderman