Tekniken ger kvalitet i nära vård

– Med ett knapptryck öppnar jag dörren och registrerar samtidigt mig och besöket. Vi vet var alla i personalen är och vilka insatser vi behöver göra. Och om schemat måste ruckas, på grund av att tiden är snålt tilltagen eller en oförutsedd händelse, går det lätt att åtgärda.

Personalen planerar schema
Nej, tidstjuvarna, som akuta larm eller en oväntad incident hos en brukare då nycklar måste hämtas på lokalkontoret, är ett minne blott. Personalen kan i stor utsträckning planera sina scheman själv vilket medför att förflyttningstider, akuta åtgärder hos olika brukare eller något så enkelt som lite mer luft vid ett besök, kan i dag åtgärdas snabbare och insatsen göras smidigare.

Nu finns reservnycklar i ett låst skåp på lokalkontoret, ut ifall att, och kodlåset är batteridrivet. I en snar framtid ska också hemtjänstpersonalen kunna föra dokumentationen i telefonen. Vad är gjort, behöver något åtgärdas, hur mår Anita, Inga och Arne? Och rapport om ovanlig händelse kan lämnas till enhetschefen för snabb åtgärd.
– I systemet ingår också att vi har tillgång till utrymmen som soprum, förråd och tvättstuga. Om en kollega måste vidare snabbt och har tvätt i en tvättmaskin, kan jag kanske hänga tvätten om jag ändå är i byggnaden.

Tagit bort irritationsmoment
Många irritationsmoment har man därmed lyckats ta bort till förmån för själva besöket, insatser och behov.
– Men tidsplaneringen är densamma, sommar- som vintertid. Och då har man inte tagit hänsyn till gångtid, på och av med vinterkläder eller en rejäl snöstorm. Men vi löser det mesta, säger Annelie Höglund och skrattar.
Jag har fått förmånen att följa henne till tre av hennes brukare, som har flera olika insatser där teknik både underlättar och ger trygghet i vardagen,

Anita Johansson, 86, är rullstolsburen sedan några år efter en stroke, men klarar sig bra själv med insats från hemtjänsten och barn och barnbarn som bor nära.
Med ett knapptryck på telefonen öppnar Annelie Höglund ytterdörren.
– Hej Anita. Nu kommer vi. Har du ätit lunch, så vi inte stör, frågar hon från hallen.

Anita Johansson har flera olika sjukdomar; artros som ger smärta i framför allt knäleder och gör det svårt att gå, hjärtflimmer, diabetes. Och efter sin stroke har hon ett trygghetslarm runt halsen.
– Det är bra personal här, säger hon och tittar uppskattande på Annelie Höglund, som småpratar glatt.
– Du har ju nära anhöriga som ofta kommer på besök och ger glädje i vardagen.

Eget val en timme i veckan
Lägenheten har tre rum och kök och balkong, men Anita Johansson behöver hjälp för att ta sig dit. En timme i veckan har hon eget val och tillåter vädret vill hon gärna gå ner på stan, besöka någon affär och köpa något åt barnbarnen eller åt sig själv.
– Jag flyttade in 1999 och här ska jag bo ända till slutet säger hon och skrattar.
– Du är en kämpe, svarar Annelie Höglund.
– Det kommer att gå bra. Det är det goda humöret jag lever på.

Inga, 83, som bor i samma trappuppgång har också Care lock och trygghetslarm. Hon har svårt med styrkan i armar och händer och behöver hjälp med att handla och bära på grund av en reumatoid sjukdom.
– När jag tappade ut flytande tvål i badrummet, var det en prövning, men jag klarade det, säger hon nöjt.
– Du skulle ha larmat, påpekar Annelie Höglund.
– Herregud. Ni har ju så mycket ändå. Jag är så nöjd att jag lyckades ta bort all tvål själv.
– Men larmet är tryggheten i vardagen. Jag vet att någon kommer om jag larmar.

Slitigt jobb
Inga arbetade som ung som springflicka och sedan som stansoperatris för datorer. Efter barnledigheten jobbade hon som dagmamma och för att få pengarna att räcka städade hon på kvällarna; i skolor på dagis och i äldreomsorgen.
– Det var slitigt och jag blev förtidspensionär på 50 procent.

Hon skolade om sig och arbetade fram tills hon fyllde 60 år med terapiverksamhet inom äldreomsorgen, med olika aktiviteter som sömnad, vävning, högläsning, underhållning med mera.
– Men du ligger ju i framkant när det gäller digitala tjänster och använder din dator flitigt, säger Annelie Höglund

Inga är en av de så kallade uppkopplade äldre och är aktiv på Facebook, håller kontakt med barn och barnbarn på Skype.
– Jag har bank-id och sköter all ekonomi och bankärenden själv och min medicin. Jag spelar Alfapet på min lap-top och har kontakt med en väninna som jag känt sedan 5-årsåldern på Facebook, säger hon nöjt.
– Jag har levt ett varierande och rikt liv.

Tränar på att gå
Arne Appelberg, 72, håller på att träna för att lära sig gå igen. För ett år sedan tvingades han amputera vänster fot på grund av akut risk för kallbrand. Foten var infekterad och gick inte att rädda. Orsaken var följdverkningar av diabetessjukdom. Han har också nedsatt syn, efter att han för tre år sedan tvingades operera bort en cancertumör mellan ögonen.

Hemtjänst har han sedan några år på grund av sin sjukdom. Han har trygghetslarm och får nu också hjälp med gångträning av hemtjänsten tre gånger i veckan.
– Visst har det varit en massa skit. Men jag har ett sjujäkla gott humör. Det är tur det när man drabbas av motgångar och behöver hjälp.

Corona slog ner som en bomb
Som på många platser runt om i landet drabbades Kramfors under coronapandemin.
– Corona slog ner som en bomb 2020, säger enhetschef Gunilla Herlin.
– Vi visste ingenting och även hos oss överfördes smitta från sjuksköterskor till vårdboende.

– Vi bildade snabbt coronateam. Och vi har skött oss och inte spridit smittan vidare till våra brukare.
– Men sommaren 2020 samt mars, april, maj var besvärliga. Men därefter fick vi koll på läget. Personalen hade skyddsutrustning; visir, munskydd och regnrockar. Allt tog slut och det var sommar  och varmt.
– Från början tog vi snabbtest på personalen, fyra gånger om dagen. Testen slutade vi med den 1 oktober.

– Viktoriagården som är ett särskilt boende drabbades värst, men vi klarade oss bättre,
– Det var en tuff tid, men vi har lärt oss jättemycket. Och nu vet vi också hur vi ska skydda oss.

Fotnot: Inga vill inte medverka med efternamn och bild.