Vi blir mer lika med åldern

Jag börjar närma mig den åldern när ”snart” eller ”nästan” inga barn bor hemma. Och jag ska erkänna att jag har större fokus på mig själv. Plötsligt ska vuxna hitta på saker ihop och man tänker att vad lätt det här ska gå, nu när inga barn är med som ska diktera villkoren. Plötsligt slår det mig att vi vuxna med åren har blivit väldigt bestämda. Det handlar om vad vi vill göra, var och när vi ska äta och sova och lite till. Det är ju rätt kul att man står upp för vad man vill, men kompromissvilligheten minskar faktiskt dramatiskt. Eller som min väninna sa ”fattar du hur ofta vi var tvungna att stanna för att kissa”.

Vi har allt för länge haft ett fokus på att kunna välja utförare, och kallat det valfrihet.

Detta slog mig när jag var på seminariet ”Hur mäts kvalitet inom Nordens äldreomsorg? där någon sa ”barn är ganska lika – gamla är väldigt olika”. Och det går nog inte att komma ifrån att det funnits ett synsätt i äldreomsorgen att alla tycker om göra samma sak. Om äldreomsorgen ska utvecklas så är detta något som vi måste ha med oss. Vi har allt för länge haft ett fokus på att kunna välja utförare, och kallat det valfrihet, men alldeles för lite fokus på att kunna välja innehåll i äldreomsorgen. Jag blev därför oerhört stolt när man på seminariet hänvisade till slutsatserna i Kommunals rapporter och pekade på att ”verklig valfrihet” är att kunna välja innehåll i exempelvis hemtjänsten.

Jag vet inte om jag blev något klokare på vad kvalitet är, mer än att det finns en samsyn om att kvalitet uppstår i mötet mellan brukare och anställd. Mitt budskap till er läsare blir detsamma som professor Anita Nybergs konstaterande: Glöm inte att det är svårt att bygga kvalitet med många tillfälligt anställda och ofrivilliga deltider.