Våldet går inte i pension

Våld och övergrepp mot äldre är ett ofta dolt och försummat problem. Undersökningar visar att mellan 5 och 10 procent av alla 65 år och äldre har blivit utsatta för våld och kränkningar i nära relationer.

Våld förekommer både mot män och kvinnor, men kvinnorna är överrepresenterade. I en undersökning från Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, från 2014 tillfrågades kvinnor mellan 65 och 74 år om de utsatts för våld det senaste året.
Om dessa siffror räknas om till befolkningsnivå kan det innebära att fler än 3 500 utsatts för sexuellt våld, fler än 5 000 har utsatts för fysiskt våld och fler än 7 000 kvinnor har utsatts för systematiskt och upprepat psykiskt våld under det senaste året.

Annat slags våld
– Siffrorna har hållit sig ganska konstant och vi behöver egentligen inte göra fler kartläggningar. Det här är ett problem och det är ett stort problem, säger Britt-Inger Saveman, professor i omvårdnad vid Umeå universitet och en av landets experter på våld mot äldre.
Hon påpekar även att det finns annat slags våld som kanske inte är lika uppenbart, men lika kränkande och förödande för en äldre person, som försummelse, vanvård, hot och trakasserier.
Många tror att våld i nära relationer knappt förekommer bland äldre. Men våldet går inte i pension. Ibland kan situationen till och med förvärras efter pensioneringen, menar Britt-Inger Saveman.

Kunskapen ökar
Men kunskapen ökar och inom vård och omsorg är man mer observant i dag. Ser man blåmärken ska man våga ställa frågan – är du utsatt för våld? Hur mår du? Då kommer ofta berättelsen spontant, menar hon.
– Min erfarenhet är att om du frågar så får du också en berättelse. Och ibland har det hänt att den äldre kvinnan sagt: ”Det har aldrig något frågat tidigare.”
Hennes strategi för att minska våldet är att öka möjligheten för dem som jobbar med äldre att se problemen. Bland annat är det viktigt med information och utbildning. Vid en vårdkontakt borde man också ställa frågor om våld, kränkningar, försummelse och vanvård, på samma sätt som man frågar om alkohol och sömn. Dessutom bör man stimulera till ökat civilkurage, att göra anmälningar när våld och kränkningar mot äldre upptäcks samt genomföra preventiva hembesök.

Efterlyser anmälningsplikt
Anmälningar enligt lex Sarah gäller för personal som arbetar med äldre personer inskrivna inom vård och omsorg. Om vanvård i hemmet upptäcks gäller inte anmälningsplikten.
– Jag tycker att det borde finnas en anmälningsplikt. Uppmärksammar man att något är fel i hemmet kan man ta det till sin arbetsledare eller diskutera det i arbetslaget. Och på så sätt kommer man åt problemet, tror hon.

Kan vara barn som slår
Men det är inte bara våld mellan makar, det kan vara närstående eller vårdare, vuxna missbrukande eller kriminella barn som kräver pengar, husrum eller sömntabletter.
– Detta är mycket skamfullt och inte gärna något som man öppet skyltar med, säger Britt-Inger Saveman.
En framkomlig väg för att komma åt våld i nära relationer skulle kunna vara att arbeta i team där personal från hemtjänst och vårdcentral tillsammans med familjen kan bidra till att lösa det destruktiva beteendet.
– Ta med hela familjen, alla inblandade och utgå från deras egen situation. Man får en bättre bild och alla får berätta sin historia. Och det blir ett lärande tillfälle för alla. Då kan man kanske lösa knutarna och hitta lösningar, anser Britt-Inger Saveman.

  • Hjälp finns
    Nationellt centrum för kvinnofrid driver en stödtelefon, öppen dygnet runt, för den som är utsatt för hot och våld eller sexuella övergrepp: 020–50 50 50. Hemsida nås på: kvinnofridslinjen.se
    Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks, ger stöd och skydd åt våldsutsatta kvinnor, tjejer och barn: roks.se

Text Ullacarin Tiderman Foto iStockphoto

Senaste artiklarna