”Ni får gärna säga du till mig”
Skriver dessa rader på stamfiket i Helsingforsstadsdelen Kampen. Det är en njutning i högre skolan att, med enkelbiljett à 2, 80 euro, låta skållhett kaffe anträda resan från strupen och ner genom en aningen höstfrusen lekamen.
– Tuleeko maitovara? tillfrågas jag av och till. Ska man översätta ordagrant blir det ungefär; ”Kommer det mjölk-reservation?”.
Vad personen bakom disken frågar är alltså, om han eller hon ska lämna litet plats i koppen så att där även ryms mjölk.
Jag funderar över hur meningen skulle översättas till svenska och googlar. En del föreslår översättningen ”mjölkmån”, vilken jag dock aldrig någonsin själv hört.
”Tuleeko” kunde man för övrigt kanske till idiomatisk svenska översätta med ”Får det vara”?
Du-reformen i Sverige, mot slutet av 60-talet, förenklade mycket. Före den kunde man ibland i klädaffärer höra frågan ”Vilken storlek has det?”.
Det är för övrigt intressant, att man i förment egalitära samhällen alls inte avskaffade skillnaden mellan ”Du” och ”Ni”. Min rysklektor i Moskva (sedermera Sydkorea) Nina och jag hade en mycket fin kontakt, men även om jag av och till råkade dua henne skulle hon aldrig ha drömt om att göra detsamma.
Min privatlärare i Peking, herr Zheng, var minst lika strikt i detta avseende. Vid ett tillfälle vädrade han för mig sin förtvivlan över att hans son vägrade säga ”Nin” (”Ni) och istället sade ”Ni” (”Du”) till sin far.
I det forna DDR florerade ett skämtsamt uttryck; ”Sie-Genossen”. Det var särskilt betydelsefulla kamrater som man skulle nia…
Om före detta förbundskanslern Helmut Kohls (beskedliga) språkkunskaper skämtades det en hel del. En vits handlade om att han börjat läsa esperanto.
– Varför? frågar sig vän av ordning.
– Jo, han ska resa dit.
Ett annat skämt handlar om när han första gången träffar Margaret Thatcher. I motsats till tyskan gör ju engelskan ingen skillnad mellan ”Du” och ”Ni”, men Kohl ville gärna vara litet familjär.
– Margaret, You can say ”You” to me!
Fler inlägg på Seniorvärlden