Varje fredag åkar dansskona på då är de dags för veckans motionsdans.

Willy Rosman har träffat de stora

Willy Rosman, 96 år, inledde sitt arbetsliv som spring- och hisspojke, då lärde han sig att uppföra sig fint. Längre fram blev han scentekniker på teater Hipp i Malmö, där han lärde känna många kändisar. I sitt autografblock har han Helan och Halvans namnteckningar.
– Jag håller igång med dans!

Hemma hos Willy Rosman i hans lägenhet i Malmö är det välstädat och prydligt. Han dammtorkar varje dag. I morse steg han upp klockan fem och strök nio skjortor. När han tar bussen till motionsdansen på fredagskvällen vill han vara snygg och proper. Helst bär han slips och kavaj.
– Jag gillar att dansa allt utom träskopolska, säger Willy Rosman och skrattar, och jag sitter aldrig ner en enda dans. Jag bjuder upp, och när det är damernas då blir jag alltid uppbjuden.

Anita Ekberg – ”En trevlig tjej”
Det är inte så konstig för Willy Rosman är en dansant man. Redan som 17-åring gick han Kruses Dansskola och lärde sig dansa vals, foxtrot och tango.
Sitt första jobb fick han redan som ung grabb, som spring- och hisspojke i det berömda Valandshuset mitt i Malmö. Det gällde att uppföra sig ordentligt och att bära snygga kläder. Något han i dag är tacksam för att han fick lära sig redan i unga år. Snart blev han erbjuden jobb på en kolonialfirma, och blev företagets chaufför. Parallellt med det jobbet arbetade han kvällstid som scentekniker på teater Hipp. Där lärde han känna många av dåtidens kändisar, bland annat Anita Ekberg som på den tiden arbetade som annonsflicka. Hon promenerade med revyplakat uppe på scenen mellan akterna, men när hon som 20-åring vann Fröken Sverige-tävlingen försvann hon ut i världen och blev sedermera en mycket berömd skådespelerska.
– Anita Ekberg var en väldigt trevlig tjej, minns Willy Rosman och berättar att hon ibland brukade sitta i hans knä.

Fick skäll av Nils Poppe
På Hipp lärde han också känna skådespelarna Åke Söderblom, Thor Modén och Nils Poppe, som han en gång blev osams med. Det var en kväll när Willy Rosman var sjuk. Han hade inte ork nog att lyfta upp och vinkla snurrscenen på rätt sätt i pjäsen ”Lorden från gränden”.
– Jag fick en utskällning av Nils Poppe, men när han fick veta att jag var krasslig då ångrade han sig och vi blev strax goda vänner igen, säger Willy Rosman.
Under åren som scenarbetare blev han en entusiastisk autografsamlare. I två block hemma i byrålådan har han samlat några av Sveriges främsta artister under mitten av 1900-talet, och längst bak i det ena blocket finns också namnen Oliver Hardy och Stan Laurel, Helan och Halvan.
– Jag fick höra att Helan och Halvan skulle uppträda på en annan teater i Malmö så jag stack dit och lyckades ta mig ända in i deras loge, berättar Willy Rosman stolt.

”Jag har ett bra liv”
Under 16 år var Willy Rosman gift, och tillsammans fick paret en dotter som han i dag har nära kontakt med. Han har också tre barnbarn och fyra barnbarnsbarn. Dem träffar han så ofta det går.
– Jag har ett bra liv, visserligen har jag gula fläcken på båda ögonen och jag hör lite dåligt, men jag trivs väldigt bra med livet.
Dansen på fredagskvällarna är viktig, den gör att han håller igång både fysiskt och psykiskt.
– Varje dag tänker jag på hur bra jag har det, avslutar Willy Rosman.

Text Kersti Hilding Hansen Foto Kersti Hilding Hansen